Goethes brevroman Den unge Werthers lidanden är tveklöst en klassikernas klassiker. Skriven för ett kvarts millennium sedan, nu återutgiven på svenska i Ralf Parlands fina, lätt ålderdomliga översättning från 1949.
Den stormande, tragiskt romantiska berättelsen om den unge idealisten Werther som blir huvudlöst förälskad i den redan bortlovade skönheten Lotte, är en av litteraturhistoriens viktigaste pusselbitar.
Men går den läsa idag?
Själv läste jag Werther i tjugoårsåldern. Pliktskyldigt. Läser den nu, än mer pliktskyldigt. Det slags totalberusade eufori som drabbar Werther, och den efterföljande baksmällan, kan alla - hoppas jag - känna igen från egenupplevda galenskaper.
Men Goethes verbala excesser är fruktansvärt påfrestande, direkt irriterande. Stilen är romantiskt hyperöverlastad, svårsmält, sömnskapande. En ändlös kärleksromantisk korvstoppning. Till slut tar dock Werther - tack och lov - livet av sig.
En klassiker, men mer museal än odödlig.
Som jag - pliktskyldigt - rekommenderar alla litteraturintresserade.
ÖRJAN ABRAHAMSSON