Gravity & Other Myths
Riksteatern/KariL
7 december
Nycirkus är ett ganska brett begrepp. Det kan spänna från stora ensembler med spektakulära nummer till mindre akrobatiska grupper. De flesta kompanier härrör från Frankrike, Kanada och Australien. Till Linköping kommer minst en internationell grupp per år, ibland flera.
Det här nycirkuskompaniet Gravity & Other Myths från Australien tillhör de numerärt mindre men en av de mest innovativa. Den yttre enkelheten är deras ledstjärna. Sju skickliga akrobater och en fantastisk musiker. Människokroppen som instrument kan vara rent otroligt elastisk och njutbar att titta på.
Scenen är liten och en del av publiken får plats i en vinkelriktad formation. Det första numret börjar till synes stökigt och vilt. Artisterna springer runt och faller baklänges. Ibland glömmer någon medvetet att ta emot och dunsen hörs i mattan. Humorn är med från första början och de tjoar och pustar med olika ljud.
Publikkontakten är suveränt bra från första början till sista scenen. Applåderna och tillropen från de drygt 300 i salongen är otvunget spontan och bjudande. Kanske beror det på ensemblens egen glada, rytmiska och humoristiska tilltal. Själva verkar de ha så himla kul. De bygger pyramider, slår bakåtvolter, frivolter, kastar varandra runt som pumor, leker med varandras kroppar, tävlar med glimten i ögat, drar in några från publiken i lekarna.
Allt sker i en plastisk rytmik. Den ende musikern är värd extra uppmärksamhet. Han hanterar det elektroniska trumsetet och sin förprogrammerade musik som en hel orkester. När han ibland hoppar fram på scen utför han egna nummer och använder sin egen kropp som en fullmatad trummaskin.
I slutscenen kastas pumatjejerna runt i en extatisk seans av luftakrobatik och koordination som överträffar det mesta av livsbejakande lusta. Människokroppens seger över gravitationens lagar till publikens jubel och applåder.