Efter 20 år som frontfigur i det proggigt politiska popbandet Doktor kosmos släppte Uje Brandelius 2015 en självbiografisk soloplatta med titeln "Spring, Uje, spring".
– När jag skulle turnera med skivan ville jag inte göra en småklubbsturné utan mer av en föreställning, jag ville göra teater av det. Så jag började med ett manus, säger Uje Brandelius.
Repetitionerna satte igång men kort därefter kände han att någonting var fel, hans vänsterhand kändes inte som den skulle. Han avfärdade och skämtade om tanken på Parkinsons sjukdom. Men livet skulle visa sig vara precis så grymt.
– Det var en blixt från en klar himmel och jag var jätteledsen i ett par veckor. Men efter det reste jag mig, sa till mig själv att "nu är det så här" och gick vidare.
Han fick lite mer bråttom i livet. Han bestämde sig för att göra sin föreställning nu och inte om fem år. Helt plötsligt stod han också inför en föreställning om sitt liv som fått en helt ny förutsättning, en elefant i rummet som inte gick att undvika.
– Det blev liksom omöjligt att inte prata om det. Man kan säga att jag fick ett sämre liv men en bättre föreställning.
Det tunga ämnet till trots är "Spring Uje, spring" en humorföreställning.
– Det kanske inte låter så men det är 70 procent skratta och 30 procent gråta.
Är det en tröst i allt elände att du kunnat göra den här föreställningen?– Ja, och det är ju lite komiskt att min största tragedi och blev min största framgång.