Hafdis Huld var en gång i tiden med i GusGus och är lite av kändis på Island. Hon har gjort en på många sätt vän skiva. Det är snällt och tyvärr också rätt lika över hela linjen. Det är få låtar som viker av i nya spår. Titelspåret är ett undantag, en låt som vibrerar av drama och bjuder på en stunds byxfladdrande sväng. Det finns ett par låtar till som visar att det här finns en större innerlighet än vad man kan tro. Det kompletterar det snälla och ger skivan ytterligare dimensioner. Men det räcker inte för att snurra hem några extra poäng hos mig.