Hur har det gått?
– Över mina förväntningar – och de var höga! Som regissör är man aldrig riktigt säker på hur det ska funka med publik. Den är ju egentligen halva showen, eftersom det är mycket tvåvägskommunikation med omstarter och så, men vi har fått bra respons. Det känns väldigt skönt, vi har jobbat med uppsättningen i ett år.
Är det första gången du regisserar?
– Ja, men Rosanna Rågfelt, som är andreregissör, har gjort det förut. Jag har varit skådis, suttit i bandet och varit med här och där tidigare.
Vad har varit det konstigaste önskemålet från publiken?
– Vet inte riktigt. Den har varit väldigt aktiv. Mycket som skådis går ut på att försöka höra vad publiken säger. Många ropar medan annat pågår, och det är svårt att snappa upp på scenen. Så tyvärr, jag vet inte vad som har varit konstigast.
Vad har varit extra lyckat?
– Musiken är central och stark, det har vi både känt själva och fått beröm för. Skådisarna är starka sångare, kören och dansgruppen är stark, bandet är tajt. Plus att vi matat in mer musik än vad det brukar vara, drygt trettio låtar. Jag var lite orolig för hur det skulle gå, det är mycket att kunna utantill, men allt har artat sig väl.
Regisserar du även nästa år?
– Hm. Oklart. Veckorna inför premiären är det väldigt mycket att göra, då är det ett heltidsjobb. Det har varit något av det roligaste jag gjort, men . . . nej, jag kommer inte att göra det igen. Åtminstone inte nästa år.