Förra veckan frågade jag om två gamla ord, och undrade om de är i bruk trots att de inte återfinns i etablerade ordlistor. Som vanligt när jag skriver om äldre, dialektala ord var det många av spaltens läsare som ville bidra. Det tackar jag för!
Ordet förvisen verkar inte vara speciellt välkänt. Däremot ett snarlikt med den efterfrågade betydelsen "nyfiken", nämligen förveten. Det hittar man i ordlistor, men en god gissning baserad på läsarkommentarerna är att det var betydligt vanligare förr. Förvisen är sannolikt helt enkelt en ovanlig variantform till förveten.
En viss variation verkar finnas vad gäller uttalet, men flera skriver att betoningen ligger på första stavelsen. Några vill dock ha stavningen förrveten.
Ordet är mycket gammalt i svenskan och har en fornsvensk föregångare. Innebörden är – som man kanske kan ana – att den som är förveten vill veta något i förväg.
Intressant nog är det flera som exemplifierar användningen med att berätta hur de som barn uppmanades av sina föräldrar att "inte vara så förveten". Det verkar alltså ha en ganska tydligt negativ klang. Gäller samma sak i dag om man talar om nyfikna barn? Det hoppas jag inte. Att vara nyfiken är väl i grunden bra? Har tiden ändrat synen på detta kanske?
Det andra ordet förra veckan användes i en diktrad om vårens björkar som "yssjar i grönt". Ingel Eriksson bekräftar den användningen och tillägger att det också kunde användas när man sorterade mattor. Särskilt en ljus färg kunde "yssje" i grönt eller blått, berättar hon.