Den som vill prata med Bec Hill får ringa till London. Det är där hon bor sedan sex år, efter en uppväxt i Adelaide och ett par år i Melbourne i hemlandet Australien.
Nu kommer hon till Linköping, hitlockad av LKPG HAHA-arrangören Ben Kersley, där hon dels ska uppträda på Backstage på kvällen 9 april, dels underhålla barn på Babettes på eftermiddagen. Med sig har hon det blädderblock som hon gjort till sitt signum, där hon ritar, klipper, drar i remsor och trixar.
– Det började när jag pluggade hemma i Adelaide och hade det för att visa lite roliga bilder. Då märkte jag att jag kunde få till punchlines när jag fick bilderna att röra sig. Sen blev det mer och mer av det, berättar hon.
Stå-upp-komik för barn är ovanligt. Bec Hill gör det då och då i England, och gör nu ett försök på Babettes i Linköping.
– Vi får se om det fungerar, eftersom jag gör det på engelska. Jag ser fram emot det, säger hon.
Vad är skillnaden mot att skoja med vuxna?
– Det är mycket läskigare att göra det för barn. De är svårare att kontrollera. De är ganska öppenhjärtiga. Jag har gjort shower där de ropat på helt fel ställen, gått upp på scenen och bara skrikit. Men det gör mig mer förberedd på att hantera fulla, vuxna publiker. Det är väldigt likt.
Kan du köra samma typ av skämt?
– Det är väldigt olika skämt. Jag kan inte vara oförskämd mot barn, eller prata om saker som de inte förstår. Jag kan inte berätta om alla gånger jag varit full, men jag kan berätta om när jag ätit för mycket godis. Om jag bara ändrar vissa historier funkar de.
– Förresten, en gång hade jag fulla vuxna i publiken som bar sig så illa åt att jag fick göra stå-upp på samma sätt som för barn. Jag fick samla ihop dem, sitta ner, sjunga sånger och visa bilder. Det var riktigt fint.
Blädderblock och barnhumor är två av de ben Bec Hill vilar på. Ett annat är ordvitsande. Sedan tre år driver hon ordvitsklubben Pun Run i London, och även Linköpingsborna kommer att få sin beskärda del.
– Första stället jag drog ordvitsar på, utanför England, var i Estland. Jag trodde inte att det skulle funka, men det gick jättefint. I Stockholm provade jag det också, och det funkade fortfarande, trots att det är så språkbaserat. Det är ännu mer belönande och folk skrattar ännu högre för att de är så glada att de förstår, tror jag.
Kan man få höra en ordvits så får vi se om jag fattar?
– Jag tar en enkel då ... I love my friend so much I decided to give it a ring.
Eh ... Var den färdig där ...? Jag fattade nog inte riktigt.
– Nähä.
Sa du "friend"?
– Jag sa "phone"!
Hahaha. "Phone" och "ring". Då fattar jag. Skönt. Vad vet du om svensk humor?
– Väldigt lite. Carl-Einar Häckner är en av mina favoritartister. Han är briljant. Jag gillar hur fånig han är och hans nonsenshumor. Jag har sett hans shower i både Australien och Storbritannien. Tobias Persson har jag också sett, och han är rolig. Svenska komiker är överlag väldigt seriösa och vill säga sånt som betyder något.
Vilken är din erfarenhet av svensk humorpublik då?
– Det var roligt att uppträda i Stockholm. Publiken skrattade, men inte så länge efter varje skämt. De var väldigt effektiva i sitt skrattande. De ville höra nästa skämt. Det var väldigt rart.