Det är inte alltid helt lätt att fånga bibliotekschefen Lena Axelsson. Sedan i januari dubblar hon sitt jobb med att täcka upp som kommunens kultur- och fritidschef, i väntan på att rekryteringen av Karin Sembergs efterträdare ska bli klar.
– Det funkar, men det tar mycket tid. Jag lär mig mycket, men det är här jag ska vara, säger hon när vi slår oss ner i bibliotekets nyinredda seriehörna.
Lena Axelsson blev bibliotekschef 2011, rekryterad från jobbet som biblioteks- och kulturchef i Vadstena.
– Det är fantastiskt här. Bara den här miljön är fantastisk att vara i. Och alla duktiga, engagerade medarbetare som gör så mycket för verksamheten. Tänk bara på härom dagen, Barnens bokens dag, det var ju jätteroligt.
Tiden innan du började var turbulent, med mycket missnöje, främst kopplat till din företrädare som inte var bibliotekarie. Är det skillnad nu?
– Det där vill jag inte gräva i. Nu är nu, och vi jobbar framåt. Min upplevelse är att vi har en bra arbetsmiljö. Det märks på all kreativitet och allt som händer här.
Vilken är bibliotekets huvudsakliga uppgift?
– Att vara en mötesplats för alla.
Du betonade ordet alla.
– Ja. Alla åldrar, vem man än är och varifrån man än kommer. Jag ser flera uppdrag i det. Böckerna är basen i verksamheten, men i dag är ett bibliotek så mycket annat också. Information, den digitala verksamheten, läsfrämjandet.
Din företrädare funderade på ett namnbyte till just "Mötesplats Linköping". Vad säger du om det?
– Oj, det har aldrig slagit mig. Det får nog heta bibliotek ändå.
För något år sedan aviserade kommunen en utökad satsning på Linköpings stadsbibliotek, som en del i det pågående projektet "Framtidens bibliotek". Mer tillgänglighet och fler besökare var huvudfokus.
– Just här pratar vi mycket om den fysiska utformningen, säger Lena Axelsson och pekar ut över bokhyllorna.
Bland annat har den så kallade tillgänglighetsavdelningen, med böcker och talböcker för dem med läshinder, gjorts betydligt synligare.
De satsar också på programverksamhet – författarbesök och föreläsningar – för att öka attraktionskraften, och en ny scen längst in i biblioteket är på gång.
– Vi vill jobba för att folk ska stanna längre än vad de hade tänkt.
Samhällets digitalisering är inget som märks när man med blotta ögonen tittar ut över biblioteket. Bokmängden är massiv, och Lena Axelsson kan inte heller märka av någon minskning.
– Men det behövs andra medier som går att läsa på andra sätt. Det tror jag att det kommer att bli ännu mycket mer av, säger hon.
Hon påpekar flera gånger att Linköpings stadsbibliotek inte är synonymt med huvudbiblioteket. Närbiblioteken och bokbussen är självklara delar. Och jätteviktiga.
– De har som uppdrag att profilera sig och anpassa sig efter de områden de finns i.
I många andra delar av samhället går vi mot effektiviseringar och centraliseringar. Hur ser det ut för närbiblioteken?
– Jag kan inte föregå politiken, men för mig är det viktigt att tänka in biblioteken när stan växer. De kan vara olika stora och ha olika inriktning, men det är viktigt att de finns där.
Och hur tänker politikerna?
– Jag tror att de tänker att det ska kunna bli fler bibliotek. Jag hör inget annat just nu i alla fall.
Ett sätt att få mer politisk makt är så klart jobbet som kultur- och fritidschef. Men nej: Lena Axelsson ser inte sig själv som en permanent lösning.
– Det kommer inte att bli jag, för jag har inte sökt tjänsten. Jag har varit bibliotekarie i 35 år och aldrig ångrat mitt val. Jag vill jobba som bibliotekschef.