Utställningsproducenten Gunilla Elvör putsar upp glasmontern utanför Stadsarkivets officiella ingång, en våning upp vid stadsbibliotekets entré. En gång i halvåret gör hon en ny utställning, och just denna dag är det invigning för den senaste: om Linköpings folkskolors musikkår.
– Vi har mest textbaserat hos oss, så man får hitta på lite, säger hon och visar ett kortspel och ett par orkesterungdomarklippdockor hon tillverkat.
Montern är tydligt utåtriktad, men Stadsarkivets stora skatter är klart mer undangömda.
– Vi har problem med att arkivet används för lite. Både privatpersoner och forskare har möjlighet att få veta mer om hur Linköping utvecklats, säger Dan Malmsten.
Han är chef för Stadsarkivet och lotsar oss flera trappor ner, till katakomberna under biblioteket, där den karakteristiska arkivdoften ligger tung. Stadsarkivet har hand om alla olika sorters kommunala handlingar sedan Linköping blev en kommun för 150 år sedan.
Huvuddelen av arbetet handlar om att hantera och arkivera det ständiga realtidsflödet av moderna handlingar, men mest spännande är förstås att botanisera i historian. Därför visar Dan Malmsten in oss i det stora magasin C, med äldre material.
– Om jag inte jobbade här skulle jag bosätta mig här. Titta: det finns en hyllmeter bara om min hembygd, Rappestad socken, säger han.
Han plockar fram en pärm med material om Filbyterstatyn, välkänd för alla Linköpingsbor. Ett synnerligen kontroversiellt bygge, gjort efter en sedvanlig tävling där Carl Milles monument vann. I pärmen finns klipp från Corren, bland annat konkurrenten Ragnar Östbergs skiss på ett högt monument med Folkungafamiljen högst upp. Och en debattartikel från Svenska Dagbladet, med klagomål på att Folke Filbyters häst var en hädelse mot den östgötska hästaveln, samt en bifogad bild på en betydligt mer välmående häst.
All information kring invigningen finns också arkiverad, inklusive bordsplaceringen på invigningsfesten på Frimurarhotellet med Milles, Heidenstam och andra potentater.
I det betydligt mindre magasin B finns mest ritningar, men också mycket information om den smått bortglömda hamnen i Linköping.
– För att vara en insjöhamn var det en av de största i Sverige. Det satt en hamnfogde bortanför Tullbron och förde bok över vilka skepp som kom, vart de skulle och vem som var skeppare, säger Dan Malmsten och tar fram en av loggböckerna, från 1872.
Ångfartyget Hans Brask och kapten C Bergström kom för att lossa kaffe, socker, salt, fisk, tvål, olja och andra förnödenheter.
– Det är en tjej som läser Historia 2 som är här och borrar ner sig i detta nu. Det är jättekul. Det är så vi vill användas, säger Dan Malmsten.
Det är mycket papper. Än så länge.
– Vi står inför det stora bytet. E-arkiveringen kommer att komma. Än så länge kommer allt hit i pappersform, men vi ska ta det digitala språnget de närmaste åren, säger Dan Malmsten.