Linköping Àr vÀlbekant för Peter Asplund vid det hÀr laget. Han har stÄtt pÄ stadens scener i mÄnga olika sammanhang genom Ären. Tillsammans med Bo Kaspers orkester, som solist och i samband med olika studentevenemang. För att bara nÀmna nÄgra.
ââJag har varit vĂ€ldigt mycket i Linköping. Det Ă€r en av de stora svenska jazzstĂ€derna. DĂ€r finns en perfekt kombination av Ă€rrade jazzdiggare och studenter med ett genuint intresse för musiken, sĂ€ger Peter Asplund.
Som trumpetare har han nĂ„tt den absoluta toppen, med grammisnomineringar, flera priser och internationella turnĂ©er. ĂndĂ„ kĂ€nde han att han ville lĂ€gga till nĂ„got nytt till repertoaren â sĂ„ numera sjunger han pĂ„ de flesta av sina framtrĂ€danden ocksĂ„.
â Jag sjöng otroligt mycket som liten, och Sinatra har alltid funnits med. MĂ„nga som nĂ€rmar sig 40 vill lĂ€gga sig till med nĂ„got nytt. Det kan vara ett bĂ„gekort, att gĂ„ en fotokurs eller att lĂ€ra sig att laga mat. Det jag gjorde var att ta upp sĂ„ngen igen, professionellt.
Det innebar hÄrt arbete tillsammans med en röstcoach.
ââJag tar sĂ„nglektioner. MĂ„nga sade till mig att jag kunde börja sjunga lite som Chet Baker, lite mer soft. Men mina sĂ„ngförebilder var inte riktigt i den stilen. De var mer kraftfulla sĂ„ngare. Jag ville bli sĂ„ngare pĂ„ riktigt, Ă€ven om jag sĂ„ klart fortfarande Ă€r trumpetare först. PĂ„ ett sĂ€tt var det naturligt, det finns en sĂ„dan tradition inom jazzen. Louis Armstrong Ă€r kanske det bĂ€sta exemplet pĂ„ nĂ„gon som kombinerade de bĂ„da, sĂ€ger Peter Asplund.
Konserten pĂ„ stadsfesten blir pĂ„ ett sĂ€tt en fortsĂ€ttning pĂ„ konserten han spelade tillsammans med blĂ„sarsymfonikerna pĂ„ Konsert & Kongress i Linköping för att fira det som skulle ha varit Sinatras hundraĂ„rsdag. Ăstgöta BlĂ„sarsymfoniker leds numera av Christoffer Nobin och att flytta ut och spela pĂ„ BorggĂ„rden i stĂ€llet för i konserthuset tror inte Peter Asplund innebĂ€r nĂ„gra större problem för gĂ€nget. Men en liten omstĂ€llning Ă€r det alltid.
â Jag tror att vi fokuserar pĂ„ ett ungefĂ€r likadant sĂ€tt, men det Ă€r en annan dynamik jĂ€mfört med att spela i en stĂ€ngd konserthall. Jag har varit pĂ„ vĂ€ldigt mĂ„nga stora jazzfestivaler och med Bo Kaspers orkester har jag spelat pĂ„ flera stadsfestivaler. Man fĂ„r vara lite större i gesterna bara. Och vara med pĂ„ att bakre raden kan stĂ„ och prata och Ă€ta langos medan vi spelar, sĂ€ger han med ett skratt.