Herrgårn, Linköping
5 november
När ståuppare åker ut på gemensam turné består föreställningen vanligtvis av helt separata delar med komikerna ensamma, ibland med någon av dem hjälpligt agerande konferencier. Att dra nytta av den ökade dynamiken med fler personer på scen verkar vara ett svårt koncept att ta in. På onsdagskvällen visade Fritte Fritzon, Martin Soneby och Nisse Hallberg att det verkligen fungerar och kan bli väldigt roligt. De återfinns vanligtvis i podcasten Alla mina kamrater, som också är namnet på kvällen.
Efter tjugo minuters gemensam inledning blir det tre traditionella ståuppframträdanden. De tre befinner sig alla strax under den svenska stå upp-eliten, och möjligen är deras tilltal inte tillräckligt brett för att kunna nå ännu högre. Martin Soneby, som inleder, balanserar ofta på en gräns där publiken dröjer med skratten någon halvsekund för att känna efter om det verkligen är okej att skratta åt det han säger. Han håller det dock imponerande snyggt hela tiden. Nisse Hallberg har en mer högljudd framtoning, och det i kombination med avsaknad av styrsel gör honom till en av de roligaste ståupparna som finns idag. Fritte Fritzon avslutar, och är måhända lite snällare i sin framtoning än de andra, även om det blir en hel del sexprat. Skrattnivån är genomgående hög hos den inte oväntat något studentdominerade publiken.
Med tanke på hur lyckad inledningen var, får Alla mina kamrater gärna utveckla den sidan – de har där något de är väldigt ensamma om idag. Och Herrgårn får gärna fortsätta med stå upp – lokalens storlek skapar en intim stämning som är perfekt för sammanhanget.