Häpnadens målare drog fullt hus

- En historisk dag för Konstnärshuset, sa curatorn Laila Hedlund, så här många har vi aldrig varit här förut.

Många Rimforsa- och Kisabor hade åkt med chartrade bussar, men ensamma kunde de förstås inte fylla lokalerna. När författaren Torgny Lindgren, granne med Almlöfs i Rimforsa, tog till orda tystnade den stora, sorlande salen där man vid det laget fick vara glad för en ståplats.

Torgny Lingren berättade om när han mötte Bertil Almlöfs måleri, att uppevelsen påminde om när han som barn hemma i Västerbotten första gången såg havet:

"...helt avgörande - och det som skänkte mig hemkänsla i bilderna - var den troskyldiga och skakande häpnad som var själva grunden till allt det målade: är slätten verkligen utan slut, existerar evigheten ovanför det borgerliga Linköping?"

Torgny Lindgren kallade Almlöf för "häpnadens målare" och menade att "utan häpnad är vårt konstnärskap utan värde. Det är häpnaden som skänker oss den ironiska distans som krävs för att man ska kunna göra något av verkligheten. Utan häpnad är vår konst endast ljudande malm och klingande cymbal".

Man kan förstås varken måla eller skriva häpnad, men däremot måla med häpnad, som författaren definierade som "Det är den yttersta förvåning och överraskning, också bestörtning och konsternering, ett tillstånd där man känner sig överväldigad och förstummad".

Själv kände sig Bertil Almlöf just överväldigad, både av talet, publiktillströmningen och de röda lapparna som dök upp lite överallt.

- Fantastiskt, men nu är jag faktiskt lite trött, sa han efteråt.