Emma Adbåge tillhör numera landets mest etablerade illustratörer. Hon har gett ut en lång rad bilderböcker, både med illustrationer till sina egna texter och i samarbete med andra författare. Främst handlar det om barnböcker och förra året nominerades hon, tillsammans med Eva Staaf, till Augustpriset för "Tilly som trodde att...".
I sommar visar Emma Adbåge drygt 40 skisser på det galleri som finns i anslutning till Affären Svalsjö.
– Det var inte svårt att välja vad jag skulle ställa ut. Det är som med ens bästa vänner, om man bara funderar lite så är det självklart vilka det handlar om. Sen var det svårt att sålla, och att rent fysiskt hitta grejerna ibland, säger Emma Adbåge på telefon.
Det är några dagar sedan hon hängde utställningen, och nu spurtar hon för att hinna klart flera olika projekt innan det är dags för semester. Till hösten kommer nya bilderboken "Nu är det sent!", där hon står för både text och bild.
– Jag tror att förlaget satt rekommendationen 3–6 år på den. Jag tänker aldrig på en viss ålder när jag gör böckerna.
Hon berättar att "Nu är det sent!" består av ett enda långt replikskifte.
– Det bara blev så. Jag är alltid intresserad av nya sätt att skriva. Jag är en tjuvlyssnare och en iakttagare som ständigt samlar på mig dumheter, smartheter och detaljer som jag kan använda. Det är det bästa jag vet.
Emma Adbåge har bland annat visat sina bilder på världens största barnboksmässa i Bologna.
– Då har det handlat om mina mest välkända bilder, det största, finaste och tjusigaste. De bilderna är jag lite trött på nu, och därför är det roligt att få visa något annat här i Svalsjö.
Du har sagt att skisserna ligger dig varmt om hjärtat, varför?
– De är bara mellan mig och ritbordet. De är det första steget mot det som ska komma sen. Det är mest känsla och mest nerv i dem. Jag har svårt för att göra tio skisser, om det blir för perfekt så går något förlorat. Jag vill göra en och sen sätta igång med originalet.
Kan det bli aktuellt med en mer skissartad stil även i böckerna?
– Ja, faktiskt. I den nya boken har jag vågat närma mig det mer skissartade. Jag tecknade med tuschpenna direkt, och om det blev bra så använde jag det, istället för att arbeta om bilden bara för sakens skull.
Vad vann du?
– Glädje i arbetet, tror jag. Det är lätt att man börjar tänka för mycket på vad en uppdragsgivare vill ha, då blir resultatet inte lika bra. Om man kan tillåta sig att vara närmare det skissartade, det direkta, så blir det bättre.
Är bilderna på utställningen till salu?
– Jag har svårt för att sälja bilder, även minsta skiss. Men om någon vill köpa något från utställningen så kan de ringa mig. Jag är inte omöjlig, jag kan övertalas.