Berättelsen om Columbus har fått nytt liv genom Holgerspexets skrattspegel. Här är det Kapten Nemo som styr kosan mot Indien för att ta hem kryddor åt kung Ferdinand, Columbus mönstrar på Kanarieöarna och blir ersättare för kaptenen som virrar bort sig. Med på båten finns även en brokig skara med Leonardo da Vinci, en spansk matador och kungens dotter utklädd till en Pippi-gestalt. Resultatet blir en komisk historieskrivning som vi antagligen aldrig kommer att få läsa i historieböckerna.

Uppsättningen har ett starkt manus och en historia som håller hela vägen, med snygg dekor och vassa sångnummer. Holgerspexet håller sig till traditionerna, här är repliker på rim, män i kvinnoroller och vice versa, publikfrierier samt ordvitsar så att det står härliga till (det kompassande va?). Skådespeleriet är lite för överspelat och improvisationerna sitter inte helt, men det blir antagligen bättre när ensemblen blir mer varm i kläderna.

Personligen gillar jag det queera inslaget när Leonardo da Vinci klär ut sig till kvinna (och spelas av en kvinna) för att bli könskvoterad och blir kär i det mest macho Spanien har att erbjuda - en matador (som också spelas av en kvinna). Dessa blir ihop trots att matadoren får reda på Leonardos riktiga identitet. Holgerspexet låter oss veta att kärlek inte handlar om kön utan om känslor.

Artikelbild

Fotnot. Spexet spelas också 30 och 31 oktober samt 4, 6 och 7 november.