1-2-3 Schtunk är den fria teatergruppen som tar klassiska verk och sätter på en clownnäsa. Vi har tidigare sett MacBeth, Richard III och Romeo och Julia som clowner. Genom improvisation och total brist på respekt mot dramatikern så får skådespelarna publiken att sätta i vrångstrupen flera gånger, och dessutom dras upp på scenen rent bokstavligt.

Nu har Schtunk lämnat Shakespeare för tillfället och väljer istället att ge sig på Tjechovs klassiker "Onkel Vanja". Det är mycket lite kvar av grundhistorien i föreställningen, som brukligt är när det gäller Schtunk. gruppen väljer att lägga sitt fokus på grunden, och improviserar vilt med hjälp av Commedia dell'Art teknikens alla verktyg och incitament.

Ingen sitter säker på en Schtunk föreställning, det fick en man i publiken uppleva, genom hela föreställningen så användes han som ett återkommande skämt. Det skickliga med Schtunk är att de får vem som helst i publiken delaktig, minsta lilla hostning gör dig till en del av föreställningen.

Artikelbild

När det äkta paret Josefin Andersson och Lasse Beischer tappar roll på scen och blir privata så visar de på sin egen skicklighet, att de är så pass starka skådespelare så att de kan hantera dessa klavertramp och är tillåtna till det visar på Schtunks skicklighet och uthållighet. Dessvärre så förlorade de kraft i slutet och det blev för segt, vilket är synd på en annars väldigt bra föreställning.

I inledningen så sa de, "Ja det är Tjechov, det är en jävla massa pauser" synd att de skulle vänta till sist och ta alla pauser då.