I sitt senaste spex har Holgerspexet valt att berätta historien om Mozart och Beethoven och deras tid vid det österrikiska hovet. Historien som berättas är väldigt underhållande, och känns modern även om den utspelar sig på 1700-talet.

Manusförfattarna har som sig bör tagit sig vissa friheter, bland annat låter de Mozart och Beethoven vara lärjungar för att bli hovkompositörer. De får även rivalisera om samma kvinna, ett triangeldrama som slutar i ren polyamori.

Det är även glädjande att Holgerspexet inte går ner sig i könsstereotyper utan låter kvinnorollerna vara starka, drivande och tillåts vara roliga och inte endast kuttersmycken. Det är roligt att se att de överlag visar att man kan spela spex utan att vara allt för bunden av traditioner och dålig studentikos humor som genren dessvärre är allt för tyngd av.

Vissa frågetecken kvarstår dock, som varför Mozart - som ska föreställa överklass - talar göteborgska som en arbetare från Kortedala medan hans syster pratar akademisk lundaskånska.

Samspelet i ensemblen är dessvärre inte alltid på topp, ibland går det lite för mycket på tomgång.

Här borde regissören lagt ner lite mer arbete på att tighta till spelet och hjälpa skådespelarna att bli mer lyhörda till varandra och publiken. Detta lär dock fixa till sig när ensemblen har några föreställningar bakom sig.

Dock uppvisar Holgerspexet tydliga komedienner, de som spelar Beethoven respektive Mozarts syster Nannerl var båda i toppform vid premiären och lyfte spexet till en hög nivå.