Lennart Hjulström: Vision kontra moral

Metateater är populärt. Fritt fram att skruva till regi och spel, kul för publiken. På Stockholms stadsteater avslutades nyss spelperioden för Pirandellos "Sex roller söker en författare". Och "Elva skådespelare söker en teaterchef" skulle kunna vara titeln på Lennart Hjulströms pinfärska pjäs - en av få nyskrivna under en säsong översvämmad av dramatiserade filmer och romaner.

Dagens Nyheters Leif Zern myntade genrebeteckningen "sekundär dramatik" i en krönika. Så mycket roligare då med en primör! "Entré - Sorti" är därtill Hjulströms debut som scendramatiker.

Att sätta upp den - i hans egen regi - är knappast våghalsigt med tanke på hans långa och gedigna teatererfarenhet.

Främst är Hjulström förknippad med teaterns experimentella nydaning på 1960-70-talet, då han var regissör och teaterchef i Göteborg. Sen dess har både samhället, teatern och Hjulström förändrats. De senaste åren har han funnits på Stockholms stadsteater som regissör och skådespelare.

Han torde besitta inside-information om situationen på denna stora och framgångsrika institution: Fackklubbens styrelse har avgått. Dubbelt så många uppsättningar som bemanningsplanen medger tär på arbetsglädjen.

Det är dock ingen nyckelpjäs Hjulström skrivit, däremot kan de båda protagonisterna Bengt och Alex ses som varianter av en förändringsivrig Hjulström modell y och en Hjulström modell ä som erfarit att publiken vill ha "insikter och inte bara åsikter".

Tro nu inte att detta är en pjäs för teaternördar. Den är byggd kring en allmängiltig konfliktsituation: ett planerat chefsbyte. Styrelsens kandidat är Bengt Lundberg (Andreas Kundler), en ung regissör som vill satsa på att nå en ny publik (hört det förr?) och är totalt ointresserad av klassiker och pratteater. I det konceptet platsar inte Alex Dobrowolski (Gerhard Hoberstorfer), en internationellt uppburen regissör, politisk flykting från Polen. Entré för Bengt betyder sorti för Alex.

Styrelsen drar ut på beslutet - risk att anklagas för främlingsfientlighet gör det känsligt. Också för personalen som håller möte på möte i konflikträdslans tecken. "Det spelar ingen roll vem som förtrycker mig", ett citat från Tora Teje som säkert kan anammas av andra arbetstagare än skådespelare.

Med intelligent dialog, rappt regisserad och gestaltad, är "Entré - Sorti" genomsyrad av humor och människokunskap.

Här finns den fegt avvaktande, den kompromissvilliga, den flexible, den ansvarsflyende, den alltför lättsmickrade - en provkarta på olika förhållningssätt. Igenkännbart från de flesta arbetsplatser, vilket också märks på publikskratten - och med en moralisk grundfråga som angår oss alla.

GUN ZANTON-ERICSSON