Hon har varit ledande inom svensk barnteater sedan mitten av 70-talet då Suzanne Osten grundade scenen Unga Klara i Stockholm. Hon har inte sett Ung scen/östs ”Marken brinner” och uttalar sig här bara om barn/ungdomsteater generellt.
Enligt hennes åsikt finns det tillfällen när det bästa är att stoppa en föreställning.
– Ja, det tycker jag. Man kan inte spela mot sin publik. Om den sabbar så måste man fundera över vad det beror på. I det här fallet handlar det ju, efter vad jag läst, om att teatergruppen känner att pjäsens ämne har fått publiken att göra rasistiska ställningstaganden. Jag kan inte bedöma om det stämmer. Men ensemblen måste fundera över sin taktik och hur man ska gå vidare, säger hon.
I efterspelet till pjäsens nedläggning så har lärare påpekat att teaterovana elever har haft svårt att ta till sig föreställningen, och att det kan spela in i de negativa reaktionerna.
– Jag har träffat ungdomar som aldrig har varit på teater förut. De kan bli provocerade av att man ber dem sätta på sig en vit läkarrock, medan de teatervana eleverna bara tycker att det är roligt. Det kan vara helt olika. Den stora uppgiften när man jobbar med tonåringar, och olika geografiska områden, är att få fram ett material som passar alla. Man ska också komma ihåg att eleverna inte väljer att gå på teatern själva, utan följer med sin klass.
Har skolteatern ett ansvar för att fånga upp reaktioner som den skapar?
– Absolut, det finns olika tekniker för det. I bästa fall går man ut i förväg och informerar om vad man kommer med. Om det är jobbiga och laddade frågeställningar så bör man ha förankrat det hos publiken. De medverkande kan också åka ut och visa upp sig för eleverna i förväg, så att de känner att det ska bli spännande att komma till teatern.
Vems ansvar är det att hålla ordning vid föreställningen?
– Jag tycker nog att när man besöker en teater så är det teatern som tar över rummet. Lärarna kan bara på ett schysst och solidariskt sätt se till att det inte sker sabotage. Oftast är det ju en liten grupp som ställer till problem. Om då skådespelarna bryter och frågar publiken om den vill att man ska fortsätta spela, så brukar majoriteten vilja det. Minoriteten som bråkar kan uppmanas att gå. Det är ett sätt att göra teaterbesöket frivilligt.
Fotnot: Ung scen/öst har ett etablerat samarbete med skolorna inför sina föreställningar. I fallet med ”Marken brinner” engagerade man, efter ett antal föreställningar, två pedagoger för att fånga upp reaktioner på pjäsen.