Ett folklustspel av Vilhelm Moberg med Motala Teaterverkstad

Medverkande: Åke Lindberg, Ann Lindström, Johanna Lindström, Johan Florhed, Leif Gustavsson

Regi: Lotta Karlsson

Artikelbild

| Åke Lindberg och Ann Lindström gestaltar det äldre bondparet mycket bra.

Premiär 24/6, spelas till och med 9 juli.

Den enkle bonden vill gifta bort sin enda dotter med socknens rikaste bonde. Men dottern Karin är kär i drängen Anders. Folklustspelet kan börja. En dramakomedi om kärlek och pengar. Den första teaterpjäs som Vilhelm Moberg skrev redan 1919.

Iscensättningen på Kornettgården i Flistad av Motala Teaterverkstad har urpremiär, åtminstone i Östergötland. Det här är en riktigt bra! Manus, spel och gestaltning på scen har allt man önska sig. Säkert tonläge, engagemang, tempo och täthet. Och framför allt trovärdighet. Det är ruter och temperament i framställningen. Kombinationen av humor och drama är minsann inte det lättaste att få flyt på.

Fem skådespelare på inomhusscenen. Bonden Petter Persson spelad av Åke Lindberg agerar med samma frustande fysiska och verbala närvaro som en gång i tiden Adolf Jahr eller Edvin Adolfsson. Hans hustru Gustava gestaltas också mycket bra av Ann Lindström. Hon kan både blixtra med ögonen, snörpa med munnen och hantera sopkvasten som värsta proffset. Huka er gubbar. Som det unga kärleksparet ser vi Johanna Lindström och Johan Florhed med känsla för blyg förväntansfullhet. Den självgode storbonden Jönsson som biroll spelas fyndigt sprättigt av Leif Gustavsson.

Artikelbild

Och regissören Lotta Karlsson applåderas med rätta fram av premiärpubliken.

I det här sammanhanget finns uppenbarligen en gedigen kunskap om Mobergs författarskap. Motala teaterverkstad har spelat hans pjäser sedan 1996 och som teater på Kornettgården sedan 2003. Premiärkvällen var det fullsatt med 80 personer. Så mycket tid och idealitet är nedlagd från både ensemble och Kornettgårdens ägare som låtit uppföra en särskild teaterlokal. Snacka om entreprenörskap på landsbygden.

Artikelbild

Arvet efter en av Sveriges största episka berättare förvaltas alltså på ett mycket gott sätt. Dessutom var upptäckten av Mobergs handskrivna manus en överraskande nyhet för många av oss. Otroligt att han med endast 6 års folkskola och en del studier på folkhögskola kunde skriva så bra redan vid 21 års ålder. Något av fundera över med tanke på dagens skoldebatt.