Frank Santoros moderna mästerverk "Pittsburgh" kommer nu äntligen på svenska.
När amerikanen Frank Santoros senaste seriebok, "Pittsburgh", släpptes på franska 2018 valde en bokaffär i Paris att placera den i skyltfönstret med en liten lapp som skulle locka till läsning: ”En Bruce Springsteen-låt i serieform”. Och visst finns det paralleller mellan Springsteens uppväxt i den slitna New Jersey-staden Asbury Park med sina nedlagda industrier som återkommande besjungs i hans låtar och Santoros Pittsburgh belägen i rostbältets hjärta. Pittsburghs befolkning halverades i samband med stålindustrins avveckling under 70- och 80-talet och staden blev snabbt en spillra av sitt forna jag. Denna period sammanfaller med Santoros ungdomsår som delvis står i centrum för hans verk som i dagarna äntligen kan läsas på svenska.
Santoro är född 1972 och fick sitt genombrott med serieboken "Storeyville" från 1995 – eller bok är knappast rätt ord i sammanhanget. "Storeyville" framstår som en motreaktion till förlagens alltmer frekventa vana redan på 90-talet att paketera serier mellan hårda pärmar och saluföra dem som ”grafiska romaner”. Den detaljrika berättelsen om en ung järnvägsarbetare vars äventyrslust för honom från Pittsburgh till Montreal är tryckt i samma form som om den skulle ha publicerats i början av förra århundradet där också handlingen är förlagd. "Storeyville" berättas i tabloidform, tryckt på billigt tidningspapper med gult och brunt som dominerande färger. Paletten är högst medveten. Gult var den tryckfärg som användes av New York-pressen mot slutet av 1800-talet och gav av samma anledning namn åt den första strippserien: Richard Outcaults "The Yellow Kid" om ett busfrö som iklädd gul nattskjorta ägnar dagarna åt hyss på gatorna i New Yorks fattigkvarter.
Samma omsorg om detaljer präglar "Pittsburgh". Handlingen är självbiografisk och kretsar kring Santoros föräldrars havererade äktenskap. Läsaren blir snabbt varse om att hans mor och far inte längre ens pratar med varandra trots att de arbetar på samma sjukhus. Serien är Santoros sätt att bearbeta sorgen över hur två individer som en gång levt tillsammans gått till att aktivt agera som fullständiga främlingar inför varandra. Men framför allt vill han försöka förstå hur deras liv som länge var tätt sammanvävda kunnat dra åt skilda håll. Själv anade han ingenting. Uppbrottet skedde strax efter att han flyttat hemifrån.
När Santoro pusslar ihop skärvorna av deras år tillsammans framträder två parallella spår som förenas i erfarenheter av migration, arv och drömmar om någonting större – eller åtminstone annorlunda. Pappan är djupt märkt av krigsminnen från sin sejour i Vietnam medan mammans släkt tampats med alkoholmissbruk. Läsaren får följa föräldrarnas ungdomsår, deras förälskelse och sedermera familjebildning vilket avtecknas mot bakgrund av staden Pittsburghs omvandling. Men det är också en berättelse om Santoro själv vars blod och nervsystem är hopkopplat med hemstaden. Åtminstone är det den känslan som infinner sig hos honom när han efter gymnasiet flyttar till San Francisco för att studera på konstskola. Plötsligt ser han hemstaden i ett annat ljus där den tidigare drivkraften efter att få komma bort ersätts med nostalgi och hemlängtan. Staden har lagt sig som ett istäcke över det levande vattnet han trodde sig simma i och han när planer på en återkomst.
Som en Bruce Springsteen-låt. Frank Santoros seriebok "Pittsburgh" utspelar sig det amerikanska "rostbältets" hjärta.
Berättartekniskt använder sig Santoro flitigt av interiörbilder från sitt barndomshem – kök, vardagsrum, sovrum – utan någon närvarande. Rummen är tömda på liv men fyllda med minnen. Bland tuschstrecken framträder scener av födelsedagsfiranden, läxläsning och pannkaksstekning likt spöken. Santoro har en imponerande förmåga att förvandla skuggor till levande varelser. Själva teckningarna i "Pittsburgh" drar åt det impressionistiska hållet med lila, rosa och gult som dominerande färgval. Faktum är att boken ser ut att vara tecknad med den typ av billiga tuschpennor som brukar ligga i en hylla nära kassan på Konsum.
Valet av pennor och färger leder tankarna till experimentlustan hos ett förskolebarn. Teckningarna ger intryck av att vara direkt hämtade från Santoros barndom. Som om att han hittat dem i en kartong på vinden under vårstädningen. Känslan förstärks av sidornas design där synliga tejpbitar håller fast teckningarna på sidpapprets solblekta yta. Skavankerna hade enkelt kunnat korrigeras i Photoshop men imperfektionen skänker liv som om att läsaren fick bläddra i familjen Santoros privata fotoalbum. Inblicken i det privata är också skäl till varför en berättelse om två individer av italiensk och irländsk härkomst uppväxta i en nergången amerikansk industristad blir allmängiltig. Alla som tillhör en familj, eller en krets, har haft del av för utomstående okända minnen och insikter. Färre förmår kasta ljus på dem med samma omsorg och inlevelse som Santoro. Likväl som en igenkänning i platsens betydelse. Genom exakta angivelser över ett kvarter i sin hemstad stakar Santoro ut hela barndomens universum som utforskas på cykel med skrapsår på knäna. Handlingen må vara förlagd till Pittsburgh men hade lika gärna kunnat utspela sig i Linköping eller Norrköping. I sin helhet är "Pittsburgh" en mästerlig uppvisning i seriemediets särart.
"Handlingen må vara förlagd till Pittsburgh men hade lika gärna kunnat utspela sig i Linköping eller Norrköping. I sin helhet är "Pittsburgh" en mästerlig uppvisning i seriemediets särart.", skriver Robert Aman.
Att det är just det lilla finsmakarförlaget Lystring som tagit "Pittsburgh" till Sverige är ingen större överraskning. Lystring har gjort det till sin nisch att ge ut företrädesvis internationella serier av det smalare slaget vilket rimmar väl med den smakprofil förläggaren Fredrik Jonsson odlat i serie-Sverige under närmare tre årtionden. För den som inte är bekant med Jonsson (för många känd från kusinen Mats Jonssons självbiografiska alster) är den enkla beskrivningen att Lystrings gärning är en seriernas motsvarighet till om Andres Lokko – eller kanske närmare till hands i denna del av landet: Fredrik Strage – inte bara skulle konsumentupplysa om musik utan även bli med skivbolag för att ge ut dolda juveler. Häromåret publicerade Lystring "Arsène Schrauwen" som är belgaren Olivier Schrauwens postkoloniala satir över sin morfars förehavanden i Kongo. När nu "Pittsburgh adderas till utgivningen så har förlaget publicerat de senaste tio årens två allra främsta verk. Båda rekommenderas varmt.
Robert Aman är serieforskare och biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet