Det är sent 1800-tal i ett grått och dimmigt England. Lawrence Talbot (Benicio Del Toro) återvänder till sin barndomsby för första gången på 25 år för att leta rätt på sin bror som försvunnit spårlöst. När han kommer fram får han av fadern (Anthony Hopkins) veta att brodern redan hittats, lemlästad till oigenkännlighet. Två andra offer har mördats lika brutalt. Är det ett monster? Djävulen? En galning? Ryktena går vilt i bygden.
I samarbete med Filmtrailer.se
"The wolfman" är ett klassiskt skräckmysterium i äkta "Dr Jekyll and Mr Hyde"-stil. Blodigare, men med samma två huvudlinjer:
1. Monstret, i det här fallet varulven, är någon av de centrala karaktärerna.
2. Kärleken är det enda som kan stoppa dess framfart.
En uttjatad historia, som dock har potential om nya grepp tas. "The wolfman" snuddar bara vid dem.
Regissör Johnston ger oss Talbots mörka bakgrund i snabba återblickar. Det räcker, men vem är han i dag? Vi förblir ovetande eftersom Del Toro med sitt bästa stenansikte muttrar sig igenom hela filmen, med så få repliker att de inte kan ha tagit många dagar att lära sig.
Jag trodde faktiskt mer om Benicio Del Toro. Med vissa undantag har han alltid valt manus med fingertoppskänsla. När han erbjöds huvudrollen i "The wolfman" måste nostalgin ha förblindat honom. Originalet, kultfilmen "The wolf man" från 1941, är nämligen hans favoritfilm, och han valde således med hjärtat. Tyvärr resulterade det i en plump i hans annars så imponerande filmografi. (TT Spektra)