Medverkande: Lotta Lundgren, Erik Haag, Karin ”Kakan” Hermansson, Olof Wretling, Shima Niavarani, Tareq Taylor och 13 barn.
Speakerröst: Stina Ekblad.
Regissör och producent: Karin af Klintberg.
Visas i Barnkanalen och SVT1. Start tisdag 1 december. Vardagar kl 7.15 och kl 18.45, helger kl 8.45 och kl 18.45.
– Men det handlar ju inte om julen?
Det hinner inte gå så många minuter innan Ellen, min 8-åriga bitittare i tv-soffan, ställer den naturliga frågan.
Nä, så mycket julstämning är det inte i årets julkalender. Vi har förhandskollat på nio av avsnitten och hunnit förflytta oss från vikingatiden till 1970-talet men julen lyser i stort sett med sin frånvaro. Gör det så mycket? Ja, frågar du mig så funkar det fint ändå, men Ellen verkar lite snopen. Lite brydd är hon också först över att varje avsnitt är fristående, hon hade räknat med en samman-hållen historia.
Upplägget är att Lotta Lundgren och Erik Haag har förvandlat ”Historieätarna”, serien som varit en så lyckad blandning av fakta och underhållning, till ett barnprogram. Med hjälp av en kull små medhjälpare testar de hur det var att leva under olika tidsepoker. Man tar avstamp i 1000-talet där vikingapappan Erik kommer tillbaka efter en handelsresa, eller om det är ett plundringståg, på tre och ett halvt år. Under tiden har barnaskaran utökats (?) och snart är det dags att ta itu med årets midvinterblot, dåtidens motsvarighet till jul och nyårsfirande. Via digerdöden, ett besök hos Gustav Vasa och familjen på Vadstena slott, industrialismens genombrott och mycket annat hamnar vi så småningom i 1900-talets olika årtionden. Vi får veta mer om hur man både klädde sig, levde och, i vissa fall, dog.
– Det känns spännande att få vara med och testa hur det var förr i tiden. Digerdöden är ju läskig, det har jag sett på museum, säger Ellen.
Maten spelar inte en riktigt så stor roll som i ”Historieätarna”, men en hel del handlar om det vi gillade eller tvingades att äta en gång i tiden. Tareq Taylor är seriens kock och berättar om både 1500-talets sätt att dekorera festbordet med små djur instoppade i större, och att bäversvans faktiskt också går att äta. Barnen tar sig an både fylld komage, ljummen öl och bananer inlindade i skinka med imponerande öppet sinne. Efter lite tvekan accepterar de till och med att familjens gulliga kaniner hamnar på tallriken. Måste man så måste man, nöden är som den är.
Olof Wretling, från humorgruppen Klungan, och Karin ”Kakan” Hermansson dyker upp i en rad roller och bidrar med lite slapstick, en Sverker Olofsson-imitation och en del annat i humorväg. Som vuxen sitter jag och fnittrar åt både det och samspelet mellan Erik Haags bullrighet och Lotta Lundgrens torra kommentarer. Men en del går nog över huvudet på de yngre tittarna.
– Vad du skattar, säger Ellen och ser undrande ut.
I den senaste säsongen av ”Historieätarna” fick Haag en del kritik för att han tog väl mycket plats och, inte minst, visade skinkorna i vart och vartannat avsnitt. Här är han mera nertonad, och någon bar stjärt får vi inte syn på. Överhuvudtaget är det ett fint samspel mellan de små och de stora. Det är barnen som får snacka av sig om dagens händelser i en videodagbok, och det är hela tiden deras vinkel på historien som gäller. Och när det skämtas med dem så blir det varken fjantigt flåshurtigt eller okänsligt och bryskt. Mest bara lagom, bra och roligt.