Stallet är tjusigt, och ett par hästar står i spiltorna. Men framför allt är det överbefolkat av människor i huvtröjor, lösa byxor med många fickor och täckjackor med ordet "Gåsmamman" på ryggen. Ett 20-tal personer rör sig in och ut i stallet med diverse avancerad teknisk utrustning. Någon ställer om väggklockan från tio över tio till fem över halv åtta.
Lukas provsitter en malplacerad skinnfåtölj längst ner i stallgången. I den andra änden står Anders och hans unga fästmö Felicia och ryktar en ståtlig häst. Den unge Gustav kommer in med sin nya flickvän Jill.
– Hej morfar!
Morfar Anders kommer fram.
– Vadan detta nobla besök? säger han och granskar flickvännen.
– Får jag bjuda på nånting? Kaffe, te, getmjölk, brännvin?
– Brännvin, tack! säger Gustav.
Tre tagningar, sen är regissören Richard Holm nöjd. Skådespelarna Tommy "Anders" Körberg, Madeleine "Felicia" Barwén Trollvik och Joel "Gustav" Lützow står kvar medan hela det övriga teamet förflyttar sig, kameror, ljudutrustning och annat till andra änden av stallgången. Samma scen ska tas ur ny vinkel, för att också kunna visa Ulf "Lukas" Friberg i sin fåtölj.
Några tagningar senare är Tommy Körberg på jakt efter kaffe. Ett skraltigt bord står uppställt bakom ett av husen på gården, med kaffe, mjölk och smörgåsar. När den uppburne sångaren fått i sig lite koffein mäktar han med att berätta lite om sin rollkaraktär Anders.
– Jag är en tämligen välsituerad herre med hästar och en god ekonomi som jag skaffar genom vissa dubiösa metoder. Jag har tre barn, lite personal och bevakar mina intressen.
"En maffiaman med mjuka kanter" sa du förut.
– Jo, det finns ett bultande hjärta därinne, men det har han upptäckt försent. Och eftersom han är till åren bevakar han sina intressen på ett annat sätt. Han kan fortfarande nypa till. Han är en behaglig psykopat, kan man säga.
Tommy Körberg har inte ägnat sig åt renodlat film- eller tv-skådespeleri sedan han gjorde Lill-Klippen i "Ronja Rövardotter" för tre decennier sedan (däremellan har han bara spelat sig själv ett par gånger). Han poängterar också att han inte ser detta som sin "egentliga uppgift".
– Men det är ganska kul. Man lär sig bildspråk och vinklar och hålla ner rösten och inte låta för mycket. Man får låta bli grimaserandet.
Känns det onaturligt?
– Nej, finlir är alltid roligare. Och man behöver inte vara method actor för att förstå att en tanke ska födas innan man säger den.
Får du sjunga nåt då?
– Jag lyckades övertala dem om att få sjunga några rader på ett bröllop. De skulle anställa en bröllopssångare ... Men ursäkta mig!
Tommy Körberg himlar med ögonen och försvinner för att byta om och ladda till nästa scen. I nästa sekund sladdar Alexandra Rapaport in på gruset framför det vita huset, hoppar ut och kramar om sin tv-serieson Joel Lützow.
En stund senare har hon bytt skor och kommer med andan i halsen till hästhagen där övriga teamet redan ställt upp sig för nästa tagning. Hon viskar snabbt ihop sig med regissören.
– Då så! Då tar vi och repar. Sonja står här. Och så Lukas där ..., styr Richard Holm.
Kameramannen Olof Johnsson justerar sin kamera centimetervis efter Alexandra Rapaport och Ulf Friberg.
Scenen innehåller avgörande och därför mycket hemlig information för hela intrigen, och avslutas med att Alexandra "Sonja" Rapaport kliver ut i hagen för att hämta minstingen Linus, spelad av Edvin Ryding. Replikerna trasslar dock och scenen får tas om ett antal gånger, och som alltid ur flera vinklar. Dessutom ansluter ovälkomna gäster i form av moln, flygplan och en lastbil och det blir stopp igen.
Till slut är Richard Holm nöjd och utlyser lunchpaus. Catering är beställt till ett litet hus på gården, och för honom innebär lunchen möte med nyckelpersoner i teamet. Men han är snacksalig på promenaden dit.
– Det här är elfte veckan vi filmar, men det är grymt god energi, säger han glatt.
Han har tidigare ägnat sig åt Johan Falk, Irene Huss och krigsfilmen "Gränsen", men tycker att "Gåsmamman" är något annat.
– Det är väldigt kul med ett crime game där det inte bara är poliser. Nu är det vanliga människor som råkar ut för den undre världen. Poliser agerar efter regler och lagar, här agerar de mest efter intuition, säger han.
Alexandra Rapaport har aldrig varit så inblandad i en produktion som denna. Förutom huvudrollen är hon också medproducent, och har varit med från scratch. Att det blev just "Gåsmamman" som fick henne att ta steget är ingen slump.
– Det är en sån driven historia och en fantastisk roll för mig. Det är både spännande och dramatiskt och dråpligt. Den tangerar "Breaking bad" i vissa aspekter.
En blandning av "Breaking bad" och "Erin Brockovich" sa du förut. Hur då?
– Det är en stark kvinna i titelrollen som driver berättelsen och handlingen framåt. Och så är den absurd och har fantastiska bikaraktärer. Det är inga pappfigurer.
Vad skiljer den från andra thrillers?
– Det är inte crime. Det är en dramathriller men inte med profilersnack och en massa bårhusscener och whiteboards. Det är den stora skillnaden. Om vi lyckas finns det också en skruvad humor mitt i tragedin.
Produktionsbolaget Endemol håller ett ständigt öga på inspelningen. Där är man väldigt stolt över att få leverera det första stora Flow-flaggskeppet.
SVT har både hunnit dra i gång och lägga ner sitt flow-projekt. Nu har SVT och TV4 liknande tjänster, liksom HBO och Netflix, men Flow är unikt i sin satsning på andra sorters mediehus.
– Om Flow blir som det är tänkt så blir det nånting där icke-Stockholm får vara först med nånting, och det är väl härligt att det inte alltid är tvärtom, säger Endemols Stina Meyer.
Är det någon skillnad på "Gåsmamman" för att den ska gå i Flow?
– Det är ingen annan skillnad än att den är lite bättre, säger producenten Birgitta Wännström.