Regi: Anna Zackrisson
Manus: Ida Kjellin, Sofie Forsman, Tomas Tivermark, Johan Kindbom.
I rollerna: Alexandra Breschi, Buster Isitt, Lea Stojanov, Ana Gil de Melo Nascimento, Mirja Turestedt, Michalis Koutsogiannakis
SVT1 och Barnkanalen, kl 7.15 och 18.45 på vardagarna, kl 8.45 och 18.45 på helgerna.
Vi kan ta det här med snön direkt, det har ju pratats en del om att det inte finns någon i årets julkalender. Är det störande? Mina unga medtittare – Ellen och Olle 7 år, Thea 9 år och William 12 år – är överens om att det inte har någon större betydelse. Det blir lite julfeeling även utan snöflingor, mest tack vare julspelet som planeras på det kroatiska hotellet där ”Piratskattens hemlighet” utspelar sig.
Eller som Ellen säger:
– Det är ju inte snö här heller just nu.
Årets julkalender bygger vidare på den långa traditionen av barnberättelser (Pippi Långstrump, Alfons Åberg, ”Frost”) med frånvarande föräldrar. I det här fallet är det Sams och Minnas pappa som inte längre är i livet. Kvar finns en ängslig mamma som skruvat upp beskyddarinstinkterna till max. Gå på stranden utan flytväst? Otänkbart. Mot hennes försiktighet ställs de modiga barnen, som även ser till att ta hand om mamman genom att inte oroa henne i onödan. Barnen blir vuxna, och de vuxna blir barn.
Med den sorgkantade bakgrunden blir det sedan mysigt raffel i Enid Blytons anda, men här är det tre, inte fem, som ger sig ut på äventyr. Minna, Sam och kusinen Bianca får vittring på en skatt, upptäcker en mystisk mask, hemliga tecken och en dold grotta. Men de är inte ensamma om att vara på skattjakt.
– Det är som, typ, filmerna om LasseMaja, men jag tycker att det här är lite bättre, säger William.
Thea tycker att avsnitten på strax över tolv minuter inte är nog:
– De känns väldigt korta. Jag vill se ett till direkt!
Julkalendern tillhör programmen som jag nästan förutsätter ska fungera på två plan, dels för ungarna, men också för oss vuxna som sitter bredvid i soffan. Ett bra exempel på det är ”Sunes jul” från 1991. I jämförelse med den står sig ”Piratskattens hemlighet” slätt efter att vi tittat på de sex första avsnitten. Mysfaktorn finns där, visst, men jag hade nog hoppats på lite mer skruvade figurer. Kanske blir det bättre när serien får upp farten ännu mer. Inte minst hoppas jag på Lena T Hansson och Iwa Boman som de två dryga och högdragna konstnärerna Alexandra och Leonora.
Min personliga favorit är annars Ana Gil de Melo Nascimento i rollen som Sams och Minnas mamma. Hennes roll är den i sammanhanget mest mångfacetterade, men hon har också hittat helt rätt ton. Jag både fnittrar åt och blir lite nervös av rollfigurens klantighet och skörhet.
– Föräldrarna i serien är ganska roliga. Särskilt hon som ville att man skulle kura ihop sig som en köttbulle på planet. Så brukar inte vi göra, säger Olle, apropå just Ana Gil de Melo Nascimento.
Ur vuxen synvinkel gillar jag att mammorna i serien har fått andra roller än de traditionella. Här får de kliva fram ur bakgrunden och ta täten, genom att vara både roliga och struliga. Barnen tycker framför allt om att det är en spännande och fantasieggande historia, som alla ska fortsätta följa.
– Jag tänker aldrig missa ett avsnitt, säger Ellen.