Oscar Töringe är känd som den hårda, men mjuka, polisen Magnus i "Tunna blå linjen" i SVT, en av de senaste årens allra populäraste tv-serier. Nu växlar han från drama till romantisk komedi med filmen "Tack för senast".
– Filmen är en hyllning till 90-talets romantiska komedier som "När Harry träffade Sally" och filmer av Richard Curtis och Nora Ephron, säger regissören Moa Gammel.
Filmen kretsar kring ett tjejgäng där Klara, spelad av Lisa Carlehed, är den sista singeln kvar när de andra skaffar familj. Desperationen växer, men så stöter hon allt oftare på Victor, som verkar vara något att ha.
– Jag är kusin till en av hennes bästa kompisar. Så jag är inte med i ursprungsgänget utan kommer in lite från sidan. Sedan går det några år och så träffas vi igen och sedan så byggs det på, berättar Oscar Töringe.
"Underbart"
Likt "När Harry träffade Sally" utspelar sig filmen i kapitel under en längre tidsperiod, på nio olika fester under fyra års tid.
Rollen som Victor är Oscar Töringes debut i "romkom"-genren.
– Det har varit underbart, faktiskt. Jag var nervös för att jag inte hade gjort den här typen av genre tidigare, säger han.
– Men på min första inspelningsdag såg jag Madeleine Martin och Liv Mjönes köra sin grej och det var som två fullblodsproffs i genren. Då förstod jag ganska snabbt att det var den här världen vi skulle in i.
Flera projekt
Filmen får premiär på Viaplay i vinter. Det är oklart om det även blir biopremiär.
"Tack för senast" är bara ett av alla projekt som Oscar Töringe finns med i under hösten. Framgångarna med "Tunna blå linjen" har gjort honom eftertraktad.
Han är med i julens svenska storfilm "UFO Sweden", premiär på juldagen, ett radiodrama om mordet på Anna Lindh och återkommer i Viaplay senare i vinter i dramaserien "Limbo".
Dessutom spelar han på Kulturhuset stadsteatern i Stockholm i höst huvudrollen i teateruppsättningen "Alltid vara vi", baserad på Oskar Linnros och Veronica Maggios musik. Och så kommer "Tunna blå linjen" tillbaka med en ny säsong på SVT.
TT: Hur hinner du med allt?
– Jag vet faktiskt inte, säger han och skrattar. Någonting måste man väl göra.
TT: Har du tagit på dig för mycket?
– Det här var den sista produktionen jag gjorde efter ett intensivt år. Jag är glad att det var just den här som var den sista. Hade det varit någon av de andra hade det kanske varit jobbigare, men det var skönt att landa i den här.
