Operaimprovisatörernas föreställning låter mycket Mozart i melodi och utförande. En keyboard med spinettljud kompar ensemblen i den perfekta miljön på Gamla Teatern i Vadstena. Sex sångare och pianisten repeterar för fullt inför lördagens premiär.
Repetition? Det här ska ju vara improviserat?
- Svaret är: samspel, samspel, samspel. Så är det med all improvisation, man måste våga säga ja till sina egna och andras impulser, också musikaliskt. Allt bygger på lust och lek och att få bort den kontrollerande hjärnan, säger Gregor Bergman.
Kreativt skapandeHan tar del i allt kreativt skapande som händer på scenen i sin roll som pianist. Det är också Gregor Bergman som ligger bakom föreställningen med inspiration från en uppsättning av "Figaros bröllop" han såg förra hösten.
- Den var lekfull och rolig, jag kom på att det skulle passa perfekt att operaimprovisera kring Mozart.
Arketyper och revySå med viss hjälp har en komisk tvåaktare kommit till världen.
Musikprofessor Thomas Schuback har bromsat "när det blivit för mycket Verdi" och regissören Sofia Czinkoczky har i sin tur styrt upp sångarnas agerande kring arketypiska operakaraktärer.
Den första delen rymmer schablontyperna, som med publikens hjälp ska hamna i typiska Vadstenamiljöer och så får man se vad som händer.
Liknar nummerrevyDen andra akten liknar en nummerrevy med korta scener kring ämnen valda av åskådarna, berättar Gregor Bergman.
- I första akten är det viktigt att karaktärerna drivs av sitt hjärta och inte är intellektuella alls. De ska vara enkla och hålla kvar sin drivkraft så gott det går? Gör man det kommer humorn automatiskt och på något magiskt sätt skriver berättelsen nästan sig själv. Det är också viktigt att ta ut ariorna och brassa på ordentligt.