Vid årsskiftet fick Anna Ulvaeus er-bjudandet att ingå i bolagsstyrelsen för visfestivalen.
– Jag krävde ingen betänketid. Men jag blev nog ännu mer triggad när de föreslog mig som artistbokare, säger hon, som skött det mesta bakom scenen; varit vakt, hällt up öl och så vidare. Stegeholms slottsruin känner hon intill minsta sten. Vecka 28 är det Västervik som gäller. Så har det varit i decennier hos familjen Ulvaeus. Medan pappa Björn har stöttat visan mer på avstånd, har Anna nu hamnat mitt i festivalens hjärta.
– Hansi Schwarz hade stenkoll på allt från artistbokning till hotellrum. Ännu längre tillbaka i tiden for trubadurerna ut i skärgården, åt, drack och spelade, vet hon.
Kände du press inför att ta över?
– Jo, det är klart. Hansi hade, liksom pappa, ett stort kontaktnät och i Västervik har det länge varit så att det är fler artister som vill vara med än vad det finns plats för. Att tacka nej till fina musiker, det är jobbigt.
Hansi Schwarz hyllades från scenen sista kvällen förra sommaren. Deltog du i den hyllningen?
– Ja, och det var helt magiskt. Han är förstås väldigt saknad. Det är klart att jag ville vara med där.
– Det är något visst när facklorna tänds i ruinen, himlen mörknar och stjärnorna börjar blinka. Jag önskar att fler Västerviksbor fick uppleva den stunden av magi. Och att fler engagerar sig i festivalen, så att den blir en angelägenhet för hela stan.
Förra året frågade jag festivalens vd Calle Åstrand, son till Hansi, om han hade någon riktig drömbokning och javisst, det hade han. Paul McCartney!
– Ha ha ha, ja det vore förstås hur lätt som helst. Men jag är mer jordnära. Så jag säger Lars Winnerbäck, min stora favorit. Publikens jubel kanske kunde få dem att lira en låt ihop?