Glufs, glufs, glufs. Aktieägarna lägger beslag på allt mer av börsbolagens vinster. Utdelningarna under börsyrans 1989 framstår saom en fisljummen västanfläkt jämfört med dagens julklappsliknande orgie. Då tillföll 15 procent av börsbolagens vinster aktieägarna. I dag handlar det om det dubbla. Inte konstigt att IF Metall och SIF bankar liv i det gamla förslaget om avtalsreglerad vinstdelning. Det är deras medlemmar som skapar de gigantiska vinsterna.
Arbetsgivare och borgerliga politiker talar sig ofta varma för vinstdelning. De ser den som den murbräcka som bakvägen ska slå sönder löntagarnas gemensamma lönepolitiska strategi. IF Metall och SIFs förslag har inget med högerstrategernas naiva drömmar att göra. Industriförbunden betonar att lokal, avtalsreglerad vinstdelning inte minskar fackens krav på centrala löneavtal. Industrifackens gemensamma plattform inför 2007 års avtalsmatch visar att de lever som de lär.
Avtalsfajten blir tuff. Stentuff. Teknikföretagen, IF Metalls och SIFs motpart, tar till storsläggan direkt. Arbetsgivarna kräver öppningsklausuler enligt tysk förebild. Klausuler som har skepnaden av lokalt utformade avtal som medger lönesänkningar. Förslaget restes av Teknikföretagens chefsjurist i en artikel i Corren i oktober, och nu återkommer det i de avtalsförslag som Teknikföretagen överrräckte till facken i går. Teknikföretagen vägrar vidare förhandla om fackens krav på höjda lägstalöner. Många betraktar fackens kamp för högra lägstalöner som obegriplig. Obegriplig är den minst av allt. Det handlar om att värna kollektivavtalen. Låga lägstalöner urholkar kollektivavtalen.
Teknikföretagens höga svansföring bäddar för en segdragen avtalsrörelse - som inte underlättas av börsbolagens signalerade guldregn över ledningar och aktieägare.
Regeringens Reinfeldts julklapp till löntagarna: Sämre och dyrare a-kassa. Pengar slussas från de arbetslösa till oss yrkesaktiva. Regeringen räknar med att köpa vår tystnad för några hundralappar mer i månaden. Så inskränkt egoistiska är vi inte. Ser Reinfeldt på "Karl-Bertil Jonssons julafton"?
Allianspartierna slår mot de arbetslösa och deltidsarbetande, men den egentliga måltavlan heter facket. Borgarna vet att det planerade och omvälvande systemskiftet aldrig kan genomföras så länge facken bärs fram av en bred, folklig förankring.
I den borgerliga propagandan påstås att a-kassedeformeringen inte påverkar den enskilde mer än marginellt. I vilken värld lever borgarna? Tänk om de vågade tala med till exempel Maria Jonsson, Linköping, vuxenstuderande och tidigare butiksanställd. Hon ringde mig tidigare och redogjorde för den oro som präglar hennes tillvaro efter borgarnas förslag. När jag lyssnar till borgarnas svulstiga retorik fattar jag att såna som Marie inte existerar i deras föreställningsvärld.Försämrad a-kassa = fler jobb? Sambandet existerar inte. Ett annat samband lyser desto klarare: Ju högre inkomst, desto mer i skattesänkning. Pengarna tas från de arbetslösa. Kolla "Karl-Bertil Jonssons julafton".