GÅRDAGENS besked från EU-domstolen att Byggnads tog i för hårt vid konflikten vid det lettiska företaget Laval hösten 2004 förvånar inte. EU-institutionernas väggar är så inpyrda av mossig marknadsliberalism att utslaget från EU-domstolen att inte ens Tomten sätter julgröten i halsen - trots den så kallade generaladvokatens nyktra konstaterande tidigare, att utstationeringsdirektivet har anpassats till till svensk rätt.
Tvisten mellan Byggnads och L&P Baltic Bygg AB (Laval i dagligt tal) och behandlingen av densamma i EU-domstolen, handlar i förstone inte om vilka bestämmelser som ska reglera förhållandet mellan utländska företag verksamma i Sverige och svenska fackföreningar. Tvisten går djupare än så. Ytterst handlar det om tillämpningen av de principer som vägleder det svenska kollektivavtalet. Ulf Bernitz, professor i euro-peisk integrationsrätt, har rätt då han hävdar (Aftonbladet 18 dec) 1/ att domen äventyrar den svenska modellen (kollektivavtal mellan parterna i stället för lagstadgade minimilöner och 2/ att kraven från arbetsgivarhåll och den politiska högern på lagstadgade minimilöner kommer att öka.
EU-DOMEN ÄR i mycket en verklighetsfrämmande skrivbordsprodukt. Det påstås bland annat att den svenska tillämpningen av utstationeringsdirektivet hindrar utländska företag från att etablera sig i Sverige. Fakta i målet är att Byggnads med flera fackförbund tecknat ett oräkneligt stort antal kollektivavtal med utländska företag verksamma i Sverige sedan Laval-fallet gavs uppmärksamhet för tre år sedan. En uppmärksamhet som hade och har ideologiska förtecken, med Svenskt Näringsliv som pådrivande part. Det var först sedan advokaterna Anders Elmér och Martin Agell trädde in som juridiska (läs politiska) ombud för Laval som frågan blev politiskt het.
SVEN OTTO LITTORIN, arbetsmarknadsministern, konstaterar att "strejkrätten urholkas" i och med EU-domstolens utslag. Littorin är självfallet inte beredd att justera svensk lagstiftning, i syfte att garantera utländska och svenska företag lika villkor.
EU-domstolens marknadsliberala utslag är ett fribrev för oseriösa företagare att exploatera utländsk arbetskraft i Sverige. Marknadens fri- och rättigheter väger tyngre än löntagarnas. Med EU-domen som bräckjärn kan Svenskt Näringsliv med flera marknadsfundamentalister bryta upp den omsorgsfullt utformade svenska kollektivavtalsmodellen - och successivt ersätta den med en modell där staten sätter ramarna för minimilönen och där fackens och därmed de anställdas inflytande begränsas till ett minimum.
BYGGNADS HÄVDADE de lettiska arbetarnas intressen i konflikten 2004. Konflikten handlade också om att företag verksamma i Sverige ska arbeta på lika villkor. EU-domen i går bekräftar intrycket av EU:s sociala dimension som en uddlös papperstiger. Friheten för tjänster definieras utifrån ett snävt marknads- och företagarperspektiv, medan löntagarintresset underordnas marknadens rigorösa krav. Med EU-domstolens ställningstagande urholkas fackens möjligheter att motverka såväl social dumpning som lönedumpning.
WANJA LUNDBY WEDIN, LOs ordförande, är "nöjd" med att EU-domstolen slår fast att svenska konfliktregler är förenliga med EG-rätten. Hur länge den glädjen varar återstår att se.