Friskoleeländet eskalerar. De skattefinansierade privatskolor som det marknadsliberala etablissemanget med en lika grotesk som absurd retorik kallar "friskolor", slår blint och skoningslöst hårt mot allt vad skolpolitiska rättvise- och välfärdsambitioner heter. I Älvsjö ligger snart all utbildning i händerna på profithungriga bolag. Linköping spänstar på i samma riktning, med "skolminister" Bengt Ohlsson som ideologisk banérförare.
Ohlsson var avslöjande rättfram när han betygsatte "friskolornas" betydelse ur kostnadssynpunkt i Corren 2003:
- Vi kan inte blunda för att kostnaderna ökar, men det är något vi måste leva med, sa han den gången.
I begynnelsen påstod de marknadsliberala skolideologerna att friskoleeländet var kostnadsneutralt för kommunerna. Erfarenheten visar att så inte är fallet. Kostnaderna ökar. Och inte nog med.
Den skolrevolution som prackats på oss ovanifrån, och som syftar till att återupprätta privilegieskolan, omintetgör allt vad skolpolitisk kontinutitet och långsiktighet heter. Enskilda bolags rätt att göra profit är den allt annat överskuggande principen.
Lurendrejeriet är naket och ohämmat, och värst av allt: Till och med socialdemokratiska politiker här och där spelar med, i stället för att driva det självklara kravet på en skola av den modell som tillämpades före kommunaliseringens och privatiseringens tidevarv.