VILT SLAMRANDE primalskriksdebattörer eldar på och kräver mer av högljudd plakatpolitik från socialdemokraternas sida. Partiledningen gör dock det rätta. Mona Sahlin & Co fattar att partiets aktiva måste ges tid att resonera innan politiken konkretiseras. Partiet lider fortfarande av sviterna efter Göran Perssons enmansshow. Såren från det förnedrande valnederlaget för knappt ett år sedan har inte läkt.
Skatterna och välfärdssektorns finansiering och utformning blir en av huvudfrågorna i nästa val. Högeralliansen sprudlar av snedfördelningspolitisk iver och rusar på i skattesänkarspåret. Målet, enligt statsministern, är att pressa "skattetrycket" till genomsnittlig EU-nivå. I sin alternativa budget avfärdar Sahlin & Co regeringens nästa skattesänkarkliv. Utmärkt men inte nog. Partiet måste övertyga väljarna om sambandet mellan hög skattekvot och en tillgänglig och kvalitativt högtstående vård och omsorg. På den punkten brast det tidigare. Men inte ens en hög skattekvot räcker. Efterfrågan på vård/omsorg växer i takt med att allt fler blir allt äldre. Allt kan inte finansieras via skattsedeln.
SOCIALDEMOKRATERNA ger besked om a-kassan, helt i linje med vad partiets sympatisörer vill. Borgarna replikerar: "Då ökar arbetslösheten." Jaså. Jobbtillväxten tog fart badsommaren 2005. Från augusti 2005 till augusti 2006 plussades sysselsättningen på med 95 000 personer - trots "jobbavskräckande" höga ersättningsnivåer i a-kassan.
MYCKET ÅTERSTÅR innan oppositionspartiet bakat den deg som ska jäsa färdigt lagom till valrörelsen 2006. Men inriktningen ger mersmak. Skol- och utbildningspolitiken måste vässas - den gamla dömdes ut av väljarna - och aversionen mot sänkta arbetsgivareavgifter som jobbskaparinstrument måste överges.
Vidare: Partiet måste få med sig fackföreningsfolk inom LO och TCO. En valrörelse där arbetsplatserna inte vibrerar av politik är dömd att misslyckas. Minns 2006.
I torsdags träffades representanter för näringslivet och Östsam. Seanserna har avlöst varandra, och medan företrädarna sammanträder fortsätter Östergötland att slira. Felet är att Erik Berg, Jan Ställborn, Lars Erichs och deras kollegor inom näringslivet är för timida och väluppfostrade. Nu är dags att inse faktum: Politikerna, oavsett schattering, vill/orkar inte det nödvändiga. Som att göra nånting åt obalansen mellan näringslivsstruktur och utbildningsstruktur.
Därför bör Berg & Co samla industrifacken, bilda en strategisk allians och presentera ett färdigt förslag för Östsams politiker.
Så här kan det inte fortsätta. Det handlar trots allt om länets framtid.