Statsminister Fredrik Reinfledt (m) avfärdar s-ledaren Mona Sahlin med en föraktfull fnysning: "Hon talar med dom som inte jobbar, jag talar med dom som jobbar", sa Reinfeldt för några veckor sen. Uttalandet kan inte misstolkas: Den som går utan jobb i högerns Sverige räknas inte. Såvida det inte handlar om att pungslå de arbetslösa i syfte att ytterligare berika moderaternas kärntrupp, de välsituerade villa-ägarna i storstäderna.
Statsminister, som i går besökte Linköping, beskylls för att hålla låg profil. Politiken är desto mera konturskarp. Med en konsekvens som för tankarna till Ronald Reagans första presidentperiod, fullföljer alliansrege-ringen steg för steg sina långtgående ambitioner att omvandla den generella, omfördelande och skattefinansierade välfärdsstaten till en kommersialiserad välfärdsmarknad. Verktyget stavas skattesänkningar. "Valfrihetsrevolutionens" svartvingade apostlar vet, att ju mer av skattesänkningar och egenavgifter, desto mindre tilltro till de skattefinansierade välfärdssystemen. Så öppnas dammluckorna till det marknadsliberala systemskiftet på vid gavel.
Folket stretar emot. Trots draghjälp av en ettrigt frustande konjunkturuppgång med massiv jobbtillväxt, och trots King Kong-starka statsfinanser, vägrar folket att dansa la cucaracha när Reinfeldts orkester spelar upp. Å andra sidan vibrerar inte luften av vredgade röster från taktfast skanderande demonstrationståg. Socialdemokraterna ligger lågt, och LO... ja, vart tog Wanja Lundby Wedin vägen?
Systemskiftespolitiken eskalerar. Torpeden Maud Olofsson (c) manar till "värderingsrevolution" och vill hugga nacken av "sossefieringen". Senast till hösten måste socialdemokraterna formulera ett konkret och sammanhållet alternativ.
Hon ger sig inte förrän facket krossats.
Östergötland ligger trea i "kissa-illegalt"-statistiken. Hittills i år har 230 östgötar botfällts sedan de urinerat på allmän plats. Nöjet kostar 800 kronor per skvätt. Annat var det när jag var i farten. "50 kronor a urinering å offentlig plats" stod det på inbetalningskortet. 50 spänn - så mycket kostade det att fylla halva tanken i min Plymouth. Men måste man tömma tanken så måste man. Tänkte jag. Hur utekissarna resonerar i dag vet jag inte, men ett vet jag: Vi som tömde tanken offentligt när Gunnar Sträng var finansminister slapp lindrigt undan. 50 kronor 1973 motsvarar 283 kronor i dag. Apropå 1973: Då bildades gruppen Kiss. Du ser: Alltid lär du dig nåt.