Mona Sahlin vill ompröva socialdemokraternas skolpolitik. I dag fattar partistyrelsen beslut om att låta skolfrågorna bli föremål för ett s k rådslag bland partiets medlemmar. Sahlins klarspråk är lika välkommet som överraskande. Att som sosse plädera för betyg i mellanstadiet, skriftliga omdömen i lågstadiet, ordning och reda, samt att kräva att lärarnas status återupprättas, har varit att tala för döva öron. Att den nya partiordföranden nu signalerar för en förändrad och verklighetsanpassad politik har naturligtvis att göra med att hon inser att den förda (s)kolpolitiken saknar trovärdighet bland arbetarklassen, partiets viktigaste målgrupp.
Skriftliga omdömen, betyg senast från mellanstadiet, tydliga krav och att fortlöpande mäta elevernas kunskaper är sådant som gynnar i första hand arbetarklassens barn. Det är pinsamt och förödande för tilltron till socialdemokratin att partiets ledning tillät folkpartiet att ta skolfrågan på entreprenad. Detsamma gäller frågan om lärarnas ställning. Att återupprätta lärarens status, garantera lärarna fortlöpande utbildning och anständiga löner, måste vara en första rangens fråga för en skolpolitik som ser till arbetarklassens barn.
Go, Mona, go!
Nu drar länsarbetsnämnden i nödbromsen. Tvingas, rättare sagt. Regeringens ensidiga och monetaristiskt influerade utbudspolitik slår hårt mot arbetsmarknadsutbildningarna i länet. Ams-kurserna har halverats sedan ministären Reinfeldt trädde till. I dagens Corren (A16) berättas hur ytterligare en fjärdedel skalas bort - "vilket uppskattningsvis drabbar ett tusental arbetslösa i form av att de inte kan erbjudas omskolningsutbildningar."
Gösta Landgren, länsarbetsdirektören, är bekymrad när han redogör för konsekvenserna av regeringens politik. Färre arbetslösa görs "matchningsbara" till nya arbetsuppgifter, befarar Landgren, som tillägger: "Då får vi heller inte ut folk i jobb." Det betyder, i klartext, att regeringens arbetsmarknadspolitik är kontraproduktiv.
Reinfeldtregeringens misstag är att den inte inser den aktiva arbetsmarknadspolitikens betydelse för företagens möjligheter att rekrytera ny arbetskraft. Arbetsmarknadsminister Littorin och finansminister Borg stirrar sig blinda på marknadsliberala myter i stället för att se verkligheten i ögonen och anpassa politiken efter densamma.
Allt blir till det sämre. Joggingskor och asfalt är inget undantag. För tretti år sen sprang jag en halvmil dubbelt så snabbt som i dag. På den tiden kunde springskotillverkarna sitt jobb, och asfaltläggarna behärskade sin konst till fulländning. I dag saknar skorna spänst och asfalten är tungsprungen. Känns som att lufsa fram i gyttja med förstärkta stenarbetarkängor på fötterna. Hur är det förresten ställt med dagens idrottsstjärnor? Zlatan ska operera ljumskarna och beräknas bli borta från fotbollen i flera månader. Jag opererades för ljumskbråck Luciadagen 1998, tre dar senare var jag fit for fight; för att inte tala om Bosse Högberg. Han boxades fjorton ronder med avslagen käke. Jag blev en gång sparkad av en häst. Jag reste mig och sparkade tillbaka. Sånt dög de till, dåtidens joggingskor.