Kan den lystne julgransplundraren Mats Odell (kd) sitta kvar? Det avgör statsminister Reinfeldt. Inget tyder på att statsministern är beredd att kapa förtöjningarna till den monumentalt misslyckade privatiseringsministern. Och lika bra är det. De fiaskobetonde turerna kring utförsäljningen av statliga bolag kommer att leva kvar och fortsätta skvätta ner regeringens redan sjaskiga anseende.
Kravet på ett moratorium i fråga om planerade bolagsförsäljningar är inte bara rimligt, det är ett måste. Reflektion och eftertanke ligger dock inte för regeringen Reinfeldt, vars iver att realisera gemensamma tillgångar styrs av snäv och inskränkt ideologi.
Därför är det inte konstigt att Odell står med brallorna vid fotknölarna när den närmast korporativt uppbyggda utförsäljningsorganisationen exploderar.
Att säga nej till allt vad utförsäljning heter låter sig inte göras. Vin & Sprit hör till den del av statsbusinessen som kan avyttras. Men blotta tanken att privatisera det prispressande låneinstitutet Sbab eller att sälja ut statens ägande i Nordea, en garant mot kartellbildning och oligopol, är så enfaldigt dumt att endast den ideologiskt förblindade kan komma på tanken.
Statens bolagsägande värderas till 675 miljarder kronor. Bolagen drar årligen in mellan 20 och 30 miljarder kronor till statskassan. Att auktionera ut bolagen handlar ytterst om en gigantisk omfördelning av resurser, från det gemensamma till privata kapitalintressen.
När hände det senast att en regering får så svidande kritik av riksrevisionen och finansinspektionen?
LO ska bli mer "lättillgängligt", föreslår en kongressrapport. Inte en dag för tidigt.
Näringslivet i länet förtjänar 5-stjärnigt beröm för sin oförtröttliga kamp att påverka utbildningsväsendet. Tänk tanken att Erik Berg, Jan Ställborn m fl näringslivsföreträdare gav upp. Då vore Östergötland konkursmässigt.
Nu fixar t o m jag att lätt som en plätt ta mig fram till min blogg. Kolla corren.se och klicka på "Tobbe och hans värld".
Somliga påstår tvärsäkert att ungar säger sanningen. Skulle inte tro det. De är värsta storljugarna. Som Bosse, den unge drasuten som på Konsum i Kisa fick syn på mig och utropade: "Det där var en ful gubbe!" Så har aldrig mina ungar sagt, men de tänker förstås på arvet. Lillpojken brukar slå sina lovar runt mina skivor från 50-talet och fråga vad den och den är värd. När jag säger som det är förvandlas hans ögon till rasslande spelautomater. Bosse visade sig vara en trevlig kille. Nyfiken och på hugget. Kan tänka mig hur han i dag orerar vilt bland kompisarna på dagis: "I går såg jag världens fulaste gubbe, fast snäll va han, och bloggar gör han."