Systemskiftesvågen rullar vidare. Tempot är ettrigt. Ursinnigt. Regeringens förslag till hushållsnära tjänster symboliserar sprängkraften i den marknadsliberala stormvågen. Plötsligt är det okay att skattesubventionera den välsituerade medelklassen - på samma gång som den skattefinansierade äldreomsorgen går på kryckor. Att hushåll med goda inkomster garanteras rätten till skattesubventionerat hembiträde och/eller snöskottare och hundvakt anses viktigare än att ge kommunerna möjlighet att anställa fler undersköterskor i äldreomsorgen.
Förslaget till skattesubventionerade hushållstjänster är avslöjande. Även så kallade omsorgstjänster ska ingå. En tillfällighet? Inte alls. Vad regeringen vill är att de omsorgstjänster som erbjuds inom ramen för de hushållsnära tjänsterna ska ersätta till exempel de kostnadskrävande personliga assistenterna. Äldre och funktionshandikappade står inte högt i kurs hos den moderatstyrda regeringen.
Näringsminister Maud Olofsson och hennes skränande hejarklack i borgerlig press motiverar förslaget med sysselsättningsargument. Visst, det blir fler jobb, ingen hävdar motsatsen, men skattesubventionerna ger minst lika många jobb om pengarna slussas till kommunernas omsorgssektor. Den vägen förblir dock stängd. Moderaterna vill nämligen anpassa Sveriges skattekvot till EU-ländernas genomsnitt. Därför prioriteras skattelättnader för höginkomsthushållen framför en värdig, anständig och skattefinansierad äldre- och handikappomsorg.
Boxholm - ett ljus i det marknadsliberala mörkret. När fullmäktige debatterade en centermotion om privat äldreomsorg sa Per-Arne Larsson (s) och Johan Birath (s) kategoriskt nej. Per-Åke Agnevik (c) anser att sossarna i Boxholm är 20 år efter sin tid. Jaså. Ett är säkert: Larsson och Birath går i takt med väljarna. 55,6 procent av väljarna på s i valet 2006.
Känner mig krasslig. Ringer begravningsentreprenören. Stängt för lunch. Släpar mig till bokrean, möts av "The Elvis Treasures", griper den, betalar, expeditens leende är en solnedgång över Vättern. I nästa ögonblick snubblar ögonen, mina alltså, över en golfbok. Hjärtat slår dubbelslag. Jag erinrar mig SVT-dokumentären "Ett stycke Sverige" och funderar på att köpa golfboken bara för nöjet att slita den sönder och samman. Golfmaffian jagade arrendebonden Eric Sandlin från hus och hem. Arrendebonden sköt sig en kula för pannan. Jag hatar golf. Lugnar ner mig genom att köpa Åke Edwardssons "Jukebox". Present till Gerda Antti. (Säg inget!) Kan inte tänka mig att hon spelar golf. På 70-talet, när golfboomen tog fart, köpte jag "Brott & straff", inbunden, två delar, och sen dess kan jag inte se en golfboll utan att förvandlas till en febersjuk, yrande Raskolnikov. Åter på redaktionen överfalls jag av budskapet att Maud Olofsson hållit presskonferens. Det är ingen hejd på eländet.