LO OCH TCO förlorade drygt 170 000 medlemmar under 2007. I första hand är det LO som tappar medlemmar - minus 122 000 från 1 januari till 1 december 2007. Det är också LO:s medlemmar som lämnar a-kassan. 10 procent av LO-förbundens medlemmar sa upp bekantskapen med a-kassan under 2007.
LO SAMLAS till kongress i maj. Kongressdeltagarna lär säkert opponera mot regeringen - på goda grunder - men LO och dess medlemsförbund måste också våga ställa självkritiska frågor:
Vinner facket på att liera sig så starkt med socialdemokraterna?
Har vi en organisation som tillgodoser befintliga och blivande medlemmars krav på service?
Finns facket där medlemmarna finns?
En stark och medlemsnära fackförening är löntagarnas enda stöd när näringslivet och företagen, applåderade av regeringen, flyttar fram sina positioner. Regeringen gör sin del av jobbet. Det är ingen tillfällighet att ett förbund som Hotell & Restaurang noteras för ett rejält medlemstapp på samma gång som nästan en fjärdedel av medlemmarna flytt från a-kassan. Förklaringen står att finna i de ideologiskt dikterade beslut/regelförändringar som tagits/gjorts av ministären Reinfeldt.
EN BORGERLIG politik med systemskiftesambitioner kan inte förverkligas förrän fackets inflytande begränsats till mindre än ett minumum. Det vet ideologerna i Rosenbad. Det betyder inte att LO och övriga fackförbund kan nöja sig med att kritisera regeringen och ropa på maktskifte i Rosenbad. Att så många lämnar förbunden, på samma gång som många medlemsförbund har svårt att rekrytera nya medlemmar, vittnar om en organisation som gått i stå. Är det verkligen rimligt att begära att unga som går in i facket ska finna sig i att pröjsa hög medlemsavgift utan att ens kontaktas av en företrädare för organisationen? Så funkar det dessvärre på många arbetsplatser utan fungerande klubb. Mer av traditionell uppsökande verksamhet, på bekostnad av den centrala överbyggnaden, plus ett utnyttjande av den nya teknikens möjligheter är ett måste. Men det brådskar. Medlemsflykten urholkar LO:s ekonomi och slår mot dess organisation.
FACKEN STÄLLS inför nya och svåra avvägningar i kampen för att hävda medlemmarnas rättigheter i den marknadsliberala yra som råder, med den s k EU-domstolen som ideologisk murbräcka. Facken i Sverige har sedan 1980-talet slagits för balanserade och icke inflationsdrivande löneavtal. Facken har tagit sin del av det samhällsekonomiska ansvaret. Om grundbultarna i den s k svenska modellen rycks upp, tvingas facken ompröva sin strategi. Bli militantare, med andra ord. Mycket tyder på att facken tvingas dithän.