Lite knepigt är det allt. Jag tycker egentligen att LO:s ordförande inte har något i sossarnas verkställande utskott att göra. Att partiet en gång grundades av fackföreningarna är inget argument som biter drygt hundra år senare. Både LO och partiet vinner på att renodla sina roller. Men att gaphalsat kräva att Wanja Lundby Wedin lämnar sin plats i socialdemokraternas vu är lättare sagt än gjort. Den som lyssnade till lördagens utfrågning av Wanja Lundby Wedin i radions P1 inser att LO-ordföranden är guld värd för socialdemokratin. Lundby Wedin är just nu sossarnas bästa tillgång, och att det spretigt tilltufsade och desillusionerade före detta regeringspartiet behöver henne råder ingen tvekan om.
Reportern i radions P1 ville få Wanja Lundby Wedin att kräva "återställare" av än det ena, än det andra som högerministären Reinfeldt drivit igenom. LO-ordföranden vägrade reducera sig till en endimensionell krav- och plakatpolitiker. Wanja Lundby Wedin resonerade i stället om det som arbetsmarknadspolitiken skriker efter - svaret på frågan hur omställningen ska fungera på dagens och morgondagens komplexa arbetsmarknad. Att LOs ordförande hyllar arbetslinjen säger sig självt. Wanja Lundby Wedin konstaterar dock att begreppet måste konkretiseras och kopplas ihop med begreppet trygghet. Trygghet i förändringen. Just det som den fallna socialdemokratiska regeringen aldrig orkade eller ville ta itu med. Göran Perssons regering satte allt hopp till konjunkturen och tillväxtens självläkande krafter.
Arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken i 2000-talets Sverige - hur ska den utformas för att främja omställning och flexibilitet (inte högerns flexibilitet, dvs löntagarnas underkastelse inför arbetsgivarna) ? Den frågan och andra med anknytning till arbetsmarknaden vill LO resonera om med socialdemokraterna. Utfallet av överläggningarna avgör hur starkt sossarna står sig i valet 2010. Med Wanja Lundby Wedin som LO-ordförande, Mona Sahlin som partiordförande och förre skogsarbetaren, ombudsmannen, kommunalrådet, ministern Sven-Erik Österberg som partisekreterare kan den så kallade Rörelsen kravla sig upp ur det sörjigt gyttjiga diket och börja röra på sig.
Ersättningsnivåerna i a-kassan är viktiga för den enskilde - i synnerhet för dem som senare i år tvingas till socialen på grund av regeringens primitiva piskrappspolitik - men en arbetslöshetsförsäkring värd namnet måste framför allt fungera som en del i en större omställningsstrategi. Den strategin saknas i dag. Borgarna använder a-kassan som ett medel att disciplinera löntagarna och pressa lönenivåerna nedåt. Sossarna gör ersättningsnivåerna till huvudsak. Med Wanja Lundby Wedin som ordförande i en "Kommission för omställning på en flexibel och omvärldsanpassad arbetsmarknad" blir tillvaron lättare att andas. Fast egentligen ska LO:s ordförande inte sitta i sossarnas vu.