En rykande färsk rapport från Synovate Temo lades fram på ett seminarium i Almedalen på torsdagen. Enligt siffrorna tycker nästan åtta av tio svenskar att moderaterna står på de välbärgades sida, en ökning med tio procentenheter.
En intressant följdfråga hade varit hur många i befolkningen som anser sig höra till den aningen vaga gruppen "de välbärgade".
"Ett av våra största problem", var moderaternas partisekreterare Per Schlingmanns reaktion på förändringen av väljarnas bild av partiet.
Minst lika intressant är en ännu större förändring i väljarnas syn på moderaterna. Hela 50 procent anser att partiet står för handlingskraft, en ökning med 14 procentenheter. Motsvarande siffra för socialdemokraterna är 27 procent.
På seminariet diskuterades också alliansregeringens chanser att ta hem nästa val. I ett historiskt perspektiv framstår de som goda - ett guldläge, närmast.
De vikande opinionssiffrorna efter valsegern 2006 är nämligen inte så ovanliga som man kan tro. Många nyvalda regeringar, oavsett politisk färg, har tappat stort halvåret efter valet. Inte sällan på grund av impopulära reformer. Det har inte alltid hindrat dem från att vända opinionen och vinna nästa val.
Det som i stället talar till alliansens fördel, sett i ett lite längre perspektiv, är att man har egen majoritet. Bildtregeringen 1991-1994 var beroende av Ny demokrati. Man har också etablerat en fungerande samarbetsform och en stor enighet. Den splittring som präglade de borgerliga regeringarna 1976-1982 ser inte ut att upprepa sig. Sist men inte minst befinner sig Sverige i ett mycket gott ekonomiskt läge, medan tidigare borgerliga regeringar haft svåra kriser att hantera.
Lägg till det ett stort mått av handlingskraft i väljarnas ögon.
Det borde räcka som näring åt allianspolitikernas drömmar om ett längre maktinnehav än fyra år.