Det är inga små förändringar som regeringen har gjorts i a-kassan under årets coronapräglade vår. För att fler av de som förlorade jobbet skulle få arbetslöshetsersättning blev det möjligt att uppfylla a-kassans medlemsvillkor redan inom tre månader, samtidigt som villkoren för hur mycket och länge en person ska ha arbetat mildrades. Men därtill höjdes både grundbeloppet och takbeloppet med flera hundralappar, både före och efter 100-dagarsgränsen. Ändringarna gör till exempel att det går att få upp till 26 400 kronor i månaden, jämfört med tidigare 20 020 kronor.
Förändringarna har alltså inte bara gjort det lättare att få arbetslöshetsersättning, även för personer som tidigare valt att inte vara med i någon a-kassa. De har också gjort det möjligt att få ut mer pengar från arbetslöshetsförsäkringen.
Detta är motiverat nu eftersom statens smittskyddsåtgärder har lett till att många företag tvingats säga upp anställda. Samtidigt vill vi att dessa personer både ska kunna försörja sig och behålla sin köpkraft så att inte ännu fler företag tvingas göra samma sak. Men smittskyddsåtgärderna är tillfälliga, vilket måste innebära att förändringarna i a-kassan också bör vara det.
Problemet med de höjda ersättningsnivåerna till arbetslösa är inte att människor får mer pengar att röra sig med. Men effekten av att få mer pengar utan att arbeta blir att många människor minskar sina ansträngningar för att skaffa ett jobb och tjäna egna pengar. Det innebär i sin tur att företagen får svårare att hitta lämplig personal. Efter ett tag avtar även företagens vilja att skapa nya arbetstillfällen, och tillväxten minskar. Riksdagens utredningstjänst (20/5) menar att de nya nivåerna, om de blev kvar, leda till att den så kallade jämviktsarbetslösheten ökar med 0,69 procentenheter. Enligt beräkningar från Svenskt näringsliv motsvarar det 38 000 fler arbetslösa.
Förändringarna står än så länge som tillfälliga fram till den 3 januari 2021. Dessvärre visar historien att tillfälliga åtgärder lätt kan bli permanenta. Den efter 25 år avskaffade värnskatten är ett exempel, den tillfälliga omsättningsskatten, som förvandlades till momsen, ett annat. Oron för att de tillfälliga höjningarna av a-kassan blir kvar stillas heller inte av att bland annat LO trycker på för att det ska bli just så.
Det är nästan alltid enklare att införa något än att ta bort det. Regeringen kommer antagligen att känna ett tryck från intressegrupper inför att budgetpropositionen ska presenteras i höst. Men då bör både regering och riksdag komma ihåg att det bästa för de flesta är om a-kassan åter läggs på en rimlig nivå. Då kan fler företag växa, och fler människor försörja sig själva.