Lammen tystnar. Sedan toppåret 2017 har antalet får i Sverige minskat med över 100 000, enligt Jordbruksverkets statistik. I Östergötland är minskningen under perioden över 9 000 får.
Utvecklingen har uppmärksammats i en rad reportage i Sveriges Radio under de senaste dagarna. Men vidden av problemet är lätt att missa.
För det kraftigt minskande antalet får är något av en miljökatastrof. När fåren försvinner riskerar artrika betesmarker ersättas av artfattiga skogar.
Efter fåren kommer sällan heller andra betesdjur. Snarare är fåren det sista betesdjuret på en gård. Och när de slutar att beta de gamla ängs- och hagmarkerna – med en biologisk mångfald jämförbar med en tropisk regnskogs – hotas ett helt ekosystem.
Att fåren på så många ställen har blivit det som håller landskapet öppet och gårdar igång beror på hur svenskt lantbruk har utvecklats under de senaste årtiondena.
Det som har hänt är att gårdarna har blivit färre men större. Jättemycket större.
Av lantbruk krävs mycket mer än förr för att vara konkurrenskraftiga. Det krävs större traktorer, mer mark och nya större stallar till djuren. Och allt kostar oerhört mycket pengar.
Så det som har återstått för många som har velat syssla med lantbruk i mindre skala och utan stora banklån är att hålla får. För det krävs inte så mycket mark. Det krävs inte heller, som för kor och hästar, nya moderna stallar med högre i tak än vad som är brukligt i gamla ladugårdar.
På pappret ser det också ganska så lovande ut för lammproduktion. För 30 år sedan åt svensken 0,7 kilo lammkött per person och befolkningen uppgick till 8,8 miljoner. I dag äter svensken dubbelt så mycket lamm och befolkningen har ökat till 10,5 miljoner.
Den ökade efterfrågan har dock inte fått den svenska lammproduktionen att växa nämnvärt. I stället köper vi alltmer från utlandet. För att täcka efterfrågan måste vi i dag importera över 70 procent av allt fårkött.
Det hela framstår som ett misslyckande för marknaden. Vad är det då som har gjort att antalet får i landet har rasat, trots en växande efterfrågan? Vad är problemet?
Det finns nog inte ett enskilt svar på den frågan – utan tre. Och vart och ett av svaren blottar problem som slår långt bredare än mot enbart lammproduktionen.
- Det första som lär bidra till att antalet får har vikt ner i källaren är den alltmer betungande byråkratin. Många företagare, i synnerhet med djurhållning, brukar beskriva den ständigt ökande regelbördan som ett av de största problemen och något som får dem att överväga att sluta.
- Vargens utbredning är ett mer direkt hot. I bygder där det finns varg brukar många se fårhållning som uteslutet. Inte bara ökar vargens närvaro kostnaderna för stängsel och tillsyn. Oron för att får ska bli attackerade och dödade av vargar brukar med tiden knäcka de flesta lammproducenter. Så när vargen breder ut sig i Östergötland kan det förändra landskapet.
- Ett generellt högt kostnadsläge, inte minst på grund av skattetrycket, lär även det slå hårt mot lantbrukare som har får.
Konsekvensen av att fåren minskar ser vi alla i landskapet. Det är något av en miljökatastrof som hotar.
Det behöver dock inte vara så. Politiska beslut skulle kunna göra det enklare för svenska lammproducenter. Fåren skulle kunna bli fler – om byråkratin, vargen och skatten hölls i schack.