Det är verkligen kontrasternas primärval som pågår borta i västerlandet. På den demokratiska sidan har favoritkandidaten Hillary Clinton tvingats till vänster av den radikale och bland unga amerikaner så populäre ”demokratiske socialisten” Bernie Sanders, som fått betydligt starkare stöd än vad många förutspådde innan valet drog igång. På den republikanska sidan tampas de konservativa, bibelivrarna Ted Cruz från Texas och Marco Rubio från Florida med varandra men också mot det främsta hotet i form av en affärsman från New York som allt som oftast framstår som galen.
I dag går ett dussin delstater till val i det som kallas för ”Super Tuesday”, och det vore en underdrift att benämna dagen som viktig för såväl republikaner som demokrater. I det senare racet leder Clinton efter en knackig start i Iowa och New Hampshire. I lördags vann hon dock enligt planerna South Carolina och har ett försprång inför supertisdagen. Clinton är det liberala USA:s bästa chans att vinna presidentvalet. Hon har visserligen många fiender, och det finns gott om väljare som aldrig skulle lägga sin röst på henne. Men ställ den erfarna f d utrikesministern mot Donald Trump, och moderata väljare i båda lägren står plötsligt inför ett lättare val.
Det kan tyckas svårbegripligt varifrån stödet för fastighetsmagnaten kommer ifrån. En blandning av förakt för ”etablissemanget” samt beundran för hans person och hans förmåga att kasta ur sig åsikter och kommentarer som seriösa politiker aldrig skulle drömma om att uttala (även om de tyckte så), tycks samla en del av väljarskaran. På det sättet påminner Trumps framgångar om Sverigedemokraternas här hemma. De säger sådant som ingen annan törs, eller snarare tycker är lämpligt. Men Trump törs – och kommer undan med det.
Nu senast förnekade han att han hört talas om Ku Klux Klan, sedan det blivit känt att den tidigare ledaren för den rasistiska rörelsen David Duke offentliggjort sitt stöd för Trump. I en intervju med CNN hävdar Trump att han behöver göra mer research innan han avfärdar vit makt-gruppen. I tidigare intervjuer har dock Trump tagit avstånd från Duke och hans stöd.
Till saken hör att en av de stater som går till val denna tisdag är jättestaten Texas, där rasismen har stark grogrund. Det kan alltså gynna Trump att i dag inte fördöma vit makt-ideologin, utan vänta till i morgon när vallokalerna stängs. Ytterst cyniskt, förstås, men Trump har gjort sig känd som en man som inte skyr några medel – och har oändliga sådana.
Samtidigt finns de republikaner som hellre skulle avstå från att rösta framför att ge sitt stöd till miljardären. Enligt DN:s förre chefredaktör Hans Bergström, som bor i USA och är registrerad republikan, har Trump ungefär hälften av de republikanska väljarna emot sig. Bergström hoppas på ett samlat republikanskt stöd kring Marco Rubio, det krävs att han vinner några stater i dag för ”tiden börjar rinna ut” för att förhindra att Trump blir Republikanernas kandidat (Studio Ett 23/2). Sker inte det och Clinton ställs mot Trump, eller även Cruz, ser Bergström helst att Michael Bloomberg, oberoende kandidat, ställer upp som alternativ – Trump är alltså inte ett för moderata republikaner som Hans Bergström. Det är en tröst för oss som med en blandning av fascination och avsky beskådar Trumps framfart i det amerikanska primärvalet.
Föredrar man att seriösa kandidater gör upp om världens främsta politiska ämbete bör man hålla en tumme för Rubio, och så en för Hillary Clinton.