Kostnaderna är 36 procent lägre inom ishockeyföreningar där det går att ärva utrustning.
Kostnaderna för barnidrott stiger. I snitt lägger en familj 800 kronor per månad och barn på olika idrotter, enligt en rapport från Riksidrottsförbundet (2024).
Ju äldre barnen blir, desto mer ökar kostnaderna. Att låta en tonåring spela fotboll i AIK går loss på 9 000 kronor per år, enligt en upprörd förälder (DN 11/5). Det är inte rimligt. Idrottsföreningarna måste ta ett större ansvar för att kostnaderna inte rusar iväg –och ställa sig frågan om de ämnar verka för alla barn, eller bara de vars föräldrar har råd?
Kostnadsutvecklingen inom barn- och ungdomsidrotten i Sverige visar på en oroande trend. Mellan åren 2009 och 2023 har kostnaderna ökat med närmare 70 procent, enligt Riksidrottsförbundet.
Detta kan bara delvis förklaras med saker som allmänt ökade kostnader i samhället och hyra av lokaler och anläggningar. Ökningen är så markant att det måste finnas andra faktorer som ligger bakom.
Tidiga elitsatsningar, professionella tränare, resor till cuper och träningsläger -- allt detta kostar av naturliga skäl extra. De ökade kraven kommer både från föreningarna själva, men ibland också från föräldrarna.
I rapporten befarar man att den klassiska föreningsidrotten i Sverige kan komma att ersättas av en alltmer privatiserad, kommersialiserad och professionaliserad barn- och ungdomsidrott, liknande den som huvudsakligen bedrivs i länder som Australien, USA och Storbritannien.
De skenande kostnaderna sker trots förebyggande insatser. Staten har i flera omgångar över åren tillfört medel till idrottsrörelsen genom satsningar som “Handslaget”, “Idrottslyftet” och "Idrottsklivet". Den senaste satsningen i raden är det så kallade fritidskortet, som regeringen planerar att införa från och med hösten 2025. Det innebär 500 kronor till varje barn per år, som ska gå till idrotts- eller kulturaktiviteter.
Frågan är om det kommer att göra någon egentlig skillnad? På kort sikt kommer det självklart hjälpa den individuella familjen som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Men om kostnaderna för barns idrott fortsätter öka i samma takt som tidigare år är den femhundralappen snabbt uppäten av ytterligare avgifter.
Här finns det mycket som idrottsföreningarna själva kan göra för att sänka kostnaderna. En studie från 2020 visar exempelvis att kostnaderna är 36 procent lägre inom ishockeyföreningar där det går att ärva utrustning och där föreningen arbetar aktivt med att sänka kostnaderna. Exempelvis kan man ta ut högre avgifter från idrottande vuxna och på så sätt subventionera deltagandet för barn och unga.
De höga avgifterna “är ett svek mot tusentals barn och ungdomar som bara vill spela boll med sitt klubbmärke på bröstet. Och ett svek mot alla föräldrar som sliter för att deras barn ska få vara med”, skriver den upprörde föräldern. Det är bara att instämma. Idrott ska vara för alla. Inte bara de med rika föräldrar.