Efter en lång period av prisökningar på bostäder, sjönk bostadsrättspriserna i Stockholm och Göteborg med 1 respektive 2 procent under november. Men det är en klen livlina för den som snubblar sig fram i den överhettade bostadsdjungeln. SvD Näringsliv beskriver situationen som ”kokande” i storstadsområdena – värst är Göteborg som i maj noterade en prisökningstakt på 25 procent på årsbasis.
Den har nu sjunkit till 19 procent. Mäklaren Jonas Keide vid Svensk Fastighetsförmedling säger att ”dämpningen kan nog fortsätta de första månaderna nästa år, men om utbudet är så lågt som det har varit så ökar nog priserna även nästa år – även om det nog inte blir med lika mycket som 2015” (SvD 16/12).
Jippi, eller? Knappast. I samma tidning säger bostadsanalytikern Bengt Hansson att ”svenska bostadspriser är 25-30 procent övervärderade”. Ja, så blir det när marknaden är skev, efterfrågan milsvida överstiger utbudet och räntorna är rekordlåga. Högst bud vinner som bekant och är man desperat efter en bostad samtidigt som det är så billigt att låna, behövs inget mattegeni för att räkna ut effekterna. Småhuspriserna har, enligt SCB, stigit i genomsnitt med 10 procent på ett år. I Östergötland ligger ökningen på 9 procent.
I Linköping ser situationen ut att bli värre innan den kan bli bättre. Kommunen räknar med en rejäl befolkningsökning under kommande år, vilket i grunden är positivt. Förutsättningen är förstås att de hittar arbete – och bostad. Något som är betydligt lättare sagt än gjort.
Sveriges bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) har uttalat kris-ordet så många gånger att han är på god väg att slita ut det. Att faktiskt göra något åt det, är han däremot långt ifrån. I går fick han en utredning, ”Byggkonkurrentutredningen”, till sig. Den konstaterar att ”det finns plats för fler som bygger mer”. Jo tack, det får man verkligen hoppas. Regeringens lösning har varit att subventionera byggföretag, trots att det knappast är de stora jättarna som går på knäna i den här situationen.
En som är kritisk till utredningen är Michael Cocozza, ägare av det regionala bostadsbolaget Botrygg. Han har varit delaktig i den utredning som överlämnades till bostadsministern igår, och är föga imponerad. Han menar att fokus ligger på fel sak, det är inte kostnaderna som utgör flaskhalsen i bostadsbyggandet utan handläggningstiderna. Det kan till exempel ta åratal att få detaljplan för kommunal mark.
Liberalerna, i höstas då de fortfarande hette Folkpartiet, upprättade en gedigen lista på förslag för att liberalisera svenskt bostadsbyggande. Bland annat föreslog L (FP) att byggherrar ska få rätt att utarbeta detaljplaner, som sedan prövas av kommunen. Därmed slipper de sitta i knäet på den tröga kommunalbyråkratin, samtidigt som denna fortfarande får kontroll. Emellertid bör möjligheterna till överklagande av detaljplaner inskränkas, i dag överklagas vart fjärde beslut och ofta flera gånger om. Inte konstigt att händelseutvecklingen är långsam!
Kaplan får gärna överraska men det skulle förvåna mycket om några revolutionerande förslag, varifrån de än må komma, blir till verklighet genom hans försorg. Ministern kan beklaga bostadsbristen och prishöjningarna hur mycket han vill. Är han och andra politiker inte villiga att införa åtgärder, som till mångt och mycket handlar om en friare marknad och minskat politiskt inflytande, kommer status quo att råda.
Maria Björk Hummelgren