Målet om ökad livsmedelsproduktion står dock i konflikt med andra politiska mål. Ett sådant är det offentligas fixering vid ekologisk odling, som i regel ger lägre skördar.
Den rödgröna regeringen har satt som mål att 30 procent av den svenska jordbruksmarken ska vara certifierad ekologisk till år 2030. Och hela 60 procent av den offentliga livsmedelskonsumtionen ska utgöras av certifierade ekologiska produkter. Samtidigt visar statistik från Sveriges lantbruksuniversitet (17/6) för åren 2013 till 2017 att skörden av ekologiskt odlad spannmål i genomsnitt bara motsvarar 55–62 procent av den konventionella skörden. Visserligen är ekologisk odling vanligare i områden med lite sämre odlingsförutsättningar, men det kan inte på långa vägar förklara hela skillnaden.
Det finns också fler svårförenliga mål. Ett är politikens höga krav på svenska lantbruk. Reglerna är många, långtgående och dyra att leva upp till. Dessutom verkar svenska gårdar under ett högt skattetryck. Trots högre produktionskostnader än konkurrenterna förväntas de bli vinnare på den gemensamma europeiska marknaden. Men svenska lantbruk producerar i stort sett samma varor som alla andra – det är inte kolossalt stor skillnad på mjölk, spannmål och socker från olika länder.
Den kanske största motsägelsen är dock en annan. Det handlar om två kolliderande idéer som politiken i dag försöker att förena – människan ska å ena sidan låta naturen vara men å andra sidan bruka den allt mer.
Kritiken mot människans brukande av naturen tar sig olika uttryck. Särskilt tydligt är det inom skogsbruket. Det verkar finnas en dröm om urskogen, orörd av människans hand. Genom statliga naturvårdsprogram förbjuds skogsbruk på allt större arealer. Idén är många gånger att människan inte ska göra något. Trollen ska återta skogen. Inom livsmedelsproduktion märks också trenden genom en dragning till de livsmedel som anses påverka naturen minst, och det gäller långt mer än det offentligas favorisering av ekologisk produktion. Mjölk ska ersättas med växtbaserade alternativ. Kött likaså.
Men samtidigt som människan ska fjärmas allt mer från naturen finns de politiska målen om att mer mat ska produceras i landet. Även skogsbruket ska växa – för att träråvara ska kunna ersätta fossila bränslen, betong och bomull.
Partierna i riksdagen kan i längden inte ställa upp oförenliga mål. Stärkt livsmedelsförsörjning är svårförenligt med ökad ekologisk odling, dålig konkurrenskraft för svenska lantbruk och idén att människan ska ut ur naturen.
Om politiken verkligen vill ha mer svensk mat på tallriken krävs en konsekvent linje. Det aktiva brukandet av naturen bör gynnas. I trollskogen finns ingen mat.