Swedbank försöker nu vända blad efter den senaste tidens turbulens. Det började i september förra året då det uppdagades att två av Swedbanks högsta chefer hade ägnat sig åt storskaliga fastighetsaffärer – vilket ledde till omfattande kritik. I februari i år tvingades Swedbanks vd Michael Wolf att lämna banken efter sju år på positionen.
Det högsta ansvaret för bankens kritiserade affärer har dock styrelsens ordförande Anders Sundström, menade många, och i slutet av mars framkom det att han föreslås att inte bli omvald. I tisdags stod det också klart att både Michael Wolf och Anders Sundström nekas ansvarsfrihet av bolagets stämma.
Det har sammanfattningsvis varit en turbulent tid för Swedbank. Nu är det upp till bankens nya tillförordnade vd Birgitte Bonnesen och nya ordförande Lars Idermark med styrelse att försöka återuppbygga kundernas och allmänhetens förtroende. Det återstår att se hur väl de lyckas.
Det är alltid tråkigt med incidenter som denna, men tyvärr tillhör de världens gång. I näringslivet såväl som i politiken blir det emellanåt fel. Ibland sker misstag av rena sammanträffanden; ibland råkar någon göra fel; ibland agerar människor medvetet tvivelaktigt när det är de själva till gagn. Näringslivet är dock – till skillnad från politiken – konstruerat för att kunna hantera detta. Ägare i ett bolag som Swedbank kan utkräva ansvar vid varje stämma, och vid behov även byta ut sin styrelse. Anställda som inte godtar ledningens agerande kan välja en annan arbetsgivare. Kunder som känner att deras förtroende är förbrukat kan vända sig till en annan bank.
I politiken får vi vara med och välja vart fjärde år – nu senast i riksdagsvalet 2014. Då var valdeltagandet 85,81 procent. Riksdagen valde då Stefan Löfven till statsminister med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som regeringspartier. De hade tillsammans 37,9 procent av rösterna. Av de 85,81 procent som var med och röstade fick alltså 37,9 procent sin vilja igenom. Alla andra fick det inte. Majoriteteten av regeringspartiernas väljare känner nog dessutom inte att de har fått den politik de efterfrågade – och bristen på ansvarsutkrävande från de borgerliga partierna är också det i en klass för dig.
Föreställ dig att samma villkor hade gällt på marknaden. Föreställ dig att du hade behövt komma överens med främmande människor innan du kunde handla någonting, att företagen hade kunnat leverera fel produkt utan att åtgärda det och att du inte hade kunnat utkräva ansvar av dem. Det känns lika oangenämnt som det känns främmande. Där marknaden bär, brister politiken.
Marknaden möjliggör direkt ansvarsutkrävande och ger varje enskild aktör miljontals valmöjligheter. Den ger oss frihet att välja åt oss själva utan att för den sakens skull tvinga på andra våra val. Den håller människor ansvariga för sina handlingar, och tillåter oss att ställa krav. På marknaden råder direktdemokrati. Vi röstar med plånboken – och det är val varje dag.