Kanske plockade Annie Lööf några popularitetspoäng när hon sparkade Christina Lugnet (se dagens andraledare). Det kan sannerligen behövas. För den senaste tiden har utspelen från Centerpartiet varit märkliga och motsägelsefulla.
Under Pridefestivalen sade Annie Lööf att hon vill avskaffa karensreglerna för manliga homosexuella blodgivare, eftersom hon anser dem vara diskriminerande. Inte ens RFSL höll med. Förekomsten av hiv-viruset är 80 gånger högre i gruppen män som har sex med män och därför säger RFSL:s förbundsordförande Ulrika Westerlund att karensregeln "handlar om att säkerställa att personer som är mottagare av donerat blod inte ska få hiv-viruset överfört" (Ekot 3/8).
Man skulle kunna förstå centerutspelet om det var så att partiet alltid och konsekvent stod för likabehandling. Men det gör inte C. Tvärtom meddelade partiets välfärdspolitiska grupp nyligen att man vill tvinga fram positiv särbehandling av långtidsarbetslösa genom sociala krav vid offentlig upphandling (GP 19/7). Konkret innebär förslaget att privata företag för att delta i offentlig upphandling måste anställa en viss andel långtidsarbetslösa.
Likabehandling bör vara ett rättesnöre. Likabehandling av individer är en förutsättning för rättssäkerhet och det meritokratiska samhälle där kompetens - inte kontakter och mygel - avgör vem som får en viss position. Likabehandling av företag är också en rättssäkerhetsfråga och dessutom avgörande för den fria konkurrens som marknadsliberaler tror på.
Ibland är det dock nödvändigt att göra undantag från likabehandlingsprincipen. Vänsterpolitiker som ser rättvisa som lika utfall snarare än lika möjligheter vill ofta runda likabehandlingen, genom kvotering och positiv särbehandling. Borgerliga är i regel skeptiska till detta. När det handlar om att skydda de mest skyddslösa - som att patienter i behov av blodtransfusion inte ska smittas med hiv - är det rimligt att patientsäkerheten går före likabehandlingen av homosexuella blodgivare.
Men C resonerar alltså tvärtom. Av principiella skäl kräver man likabehandling av blodgivare, trots ökad risk för patienterna. Samtidigt vill man frångå likabehandlingsprincipen genom sociala krav vid offentlig upphandling - trots att det innebär att arbetssökande inte bedöms på meritokratiska grunder, och att företagens konkurrens på lika villkor inskränks.
Dessutom har C mage att påstå att de sociala kraven skulle "skapa" 20 000 jobb! Eftersom privata företag måste drivas effektivt är det sannolika att andra medarbetare sägs upp för att kvoten av långtidsarbetslösa ska kunna fyllas. Det blir alltså inga nya jobb. Ett parti som säger sig stå på företagens sida borde inse att jobb skapas av företag, inte av klåfingriga politiker med konstiga inskränkningar av den fria konkurrensen och det meritokratiska idealet.
Centerpartiet bör tänka länge och noga innan man gör nästa utspel. Ytterligare vinglande mellan hållningar och principer som är sinsemellan oförenliga har partiet inte råd med.