Politiker ska stifta lagar, inte själva döma i domstolar. Principiellt borde det vara bortom diskussion i en upplyst rättsstat. Men traditionen i Sverige är olyckligtvis annorlunda. Vid sidan av de professionella juristdomarna finns idag i våra rättssalar omkring 8000 nämndemän, samtliga är partipolitiskt rekryterade och utsedda.
Bara sammanblandningen mellan den politiska och juridiska makten, som givetvis ska hållas åtskild, kastar misstankar om att fru Justitia kan tjuvkika från sin ögonbindel och inte är fullt opartisk med vågskålarna. Domstolarnas uppgift är både att skipa rättvisa och att allmänt främja bilden av att domstolarna skipar rättvisa.
Blotta farhågan om en partiideologisk påverkad rättsskipning är därför skadlig. Och den som hyser dylika tvivel om domstolsväsendets tillförlitlighet saknar heller inte grund. Enligt en enkätundersökning som SVT gjorde 2011 är juristdomarna mycket skeptiska till det nuvarande nämndemannasystemet. 6 av 10 domare ville få bort politikerna. Bland annat ansågs att nämndemännen lät sin politiserade verklighetssyn slå igenom och att de äventyrade rättssäkerheten.
Vetenskapliga studier från Handelshögskolan i Göteborg och Uppsala universitet, refererade i DN 8/8, har kommit att bekräfta detta. Exempelvis fälls oftare gärningsmän om brottsoffret är en kvinna då nämndemän från Vänsterpartiet sitter med i rätten. Är nämndemännen medlemmar i Sverigedemokraterna fälls oftare åtalade med arabisk bakgrund. I migrationsdomstolarna minskar chansen att få asyl om SD är representerade vid domarskranket. Asylsökande drar däremot oftare en vinstlott om KD-nämndemän får hålla i klubban.
Det juridiska förfarandet får inte bli en politisk tombola. Bedrövligt nog finns en klar tendens till just detta, vilket avslöjar en för medborgarna oroväckande misskötsel av det statliga våldsmonopolet och rubbar rättsstatens legitimitet. Liberalernas förslag om att sätta stopp för politikernämndemän i domstolarna bör således varmt och skyndsamt välkomnas.
Partiet vill istället att Domstolsverket ska sköta rekryteringen av intresserade personer som kan befinnas lämpliga för uppdraget. I den förslagsdelen finns dock skäl att ge Liberalerna bakläxa. Varför ska vi alls ha några nämndemän?
Hela tanken bakom deras existens är felaktig och farlig. Syftet från början var ju att dessa ska vara folkets röst i rättssalen, som en slags balans av lekmannaförnuft gentemot proffsjuridiken. Men är det något vi absolut måste kunna begära av en sann rättsstat är att inte folklighet, populism, känslor, amatörism, jäv, politiska åsikter och ideologiska modevindar tillåts färga processen - vilket är precis vad nämndemannasystemet bjuder in till, bevisligen.
Domarkåren ska vara fristående, kall och nykter i sina bedömningar, våga gå emot såväl partipolitikernas som folkmajoritetens och mediernas uppfattningar om så krävs, hur obekvämt det än kan vara i ett upphetsat opinionsläge. Gillas inte hur lagen tillämpas, då är det lagen som ska ändras.
Men den enskilde ska inte behöva riskera att statens juridiska maktutövning går honom eller henne emot därför att lagen tolkas utifrån ovidkommande hänsynstaganden och tyckanden.