”Tjejer är smarta – killar spelar data”, förkunnade Victor Malm nyligen på Expressens kultursida (22/5). Han hade precis tillträtt som kulturchef och frågade sig nu var alla hans yngre manliga kollegor befann sig.
Under våren har det pågått en debatt om den yngre kulturmannens frånvaro i offentligheten. Det tycks främst vara kvinnor som läser böcker, recenserar teater och levererar samtidsspaningar. Frågan är vad killarna sysslar med under tiden.
Malm hänvisar till Ungdomsbarometerns undersökning från 2020, som analyserade hur unga mellan 15 och 24 identifierar sig. Den vanligaste etiketten för tjejer var feminist. För killarna – ”gamer” och datanörd.
Med andra ord: tjejer ägnar sig åt ideologi och samtidsanalys och killar åt hobbyer.
Nyligen undersökte Svenska Dagbladet politiska sympatier bland unga väljare (4/6). Resultatet visade att klyftan mellan höger och vänster blir allt större mellan tjejer och killar. Högerpartierna lockar de unga männen och vice versa.
Sverigedemokraterna är det mest illustrativa exemplet. Nästan 22 procent av alla män mellan 18 och 29 kan tänka sig att rösta på partiet. Men endast 5,5 procent av kvinnorna.
Det har alltid funnits en viss ideologisk klyfta mellan män och kvinnor, även om den historiskt sett inte varit särskilt djup. Förklaringsmodellerna är flera.
Dels är arbetsmarknaden segregerad. Eftersom kvinnorna dominerar inom välfärdsyrken tenderar de att rösta vänsterut. Dels har feminismen fått en alltmer framträdande roll inom vänsterrörelsen. Parallellt har den populistiska kulturkrigshögern vunnit mark och lockat unga killar med debatten om invandring och de välbekanta hårda tagen. Därtill har alltid högern varit bättre på att prata pengar – perfekt för en generation unga män där ett Avanzakonto är vanligare än ett gymkort.
Klyftan bland unga väljare är större än på länge. Samtidigt är generation Z nästan lika politiskt medvetna som 68-generationen, åtminstone när det kommer till samhällsintresse och valdeltagande. Skillnaden är att aktivismen inte sker inom partier och organisationer, utan online.
Sociala medier tillåter användaren att hitta sin egen nisch och diskutera med likasinnade, utan att konfronteras av den som tycker annorlunda. Åtminstone inte på samma sätt som i verkliga livet. Kanske finns en förklaring till gapet även där.
Konsekvenserna lär vi på allvar se först om några år. Grupper som inte känner sig sedda av vissa partier kan utstråla allt större förakt mot de som väljer att rösta på de partierna. Samt att devisen ”män är från Mars, kvinnor är från Venus” cementeras även på politiskt plan.