Christer Segerstéen (M) har en bakgrund som militär och ordförande för LRF Skogsägarna. I fyra år var han ordförande för Södra, och i ytterligare 18 år dess vice ordförande. Arkivbild från hans tid som oppositionsråd.
Christer Segerstéen (M) avgår som kommunstyrelsens ordförande i Kinda. Den 15 september lämnar han det högsta politiska uppdraget i kommunen.
Avhoppet kommer efter ett turbulent år.
I höstas stängdes tre toppchefer i kommunen av med omedelbar verkan. Det påstods att oegentligheter begåtts, något som en granskning av Corren visade inte stämde. Därefter följde många vändor. Efter att revisorer granskat ärendet kritiserades kommunens hantering. Socialdemokraternas toppnamn tvingades avgå. Oppositionen krävde att Christer Segerstéens skulle lämna sitt uppdrag. Och turerna var knappast över.
Att Christer Segerstéen nu hoppar av säger han dock inte har något med härvan kring cheferna att göra. I stället är det åldern som tar ut sin rätt. Han är 75 år. Och han säger att frun kräver att han slutar.
Dessutom – nästa år är det val. Det innebär att partierna är igång och planerar för vilka politiker som ska ställa upp i valet. Och för den som vill avgå från en tung post är det nu ett bra tillfälle att lämna över till sin tänkta efterträdare, så att den får en chans att bekanta sig med uppdraget och bli bekant för väljarna.
Men vem som tar över efter Christer Segerstéen är inte klart.
Att hitta politiker som kan axla tunga politiska uppdrag i är inte heller alltid lätt. Särskilt inte i små kommuner, som Kinda.
Det finns till att börja med ett begränsat antal kommuninvånare. Och en försvinnande liten del av befolkningen känner i sin tur en plikt att engagera sig.
Det är inte heller vem som helst som kan hoppa in som kommunstyrelsens ordförande. Uppdraget är tungt och svårt.
Kommunen är på de flesta håll den största arbetsgivaren. Verksamheten är bred och komplex. Det ska hållas koll på massor av regler. Även om det finns duktiga tjänstemän som sköter den dagliga ruljangsen är det politikerna som ska dra de stora linjerna, vara folkets företrädare och ytterst se till att saker fungerar.
Och som om inte det här vore nog – i stort sett alla har åsikter om hur kommunen sköts. På sociala medier blir tonläget ofta hårt. Den som har kompetensen, tiden och orken för att hantera allt det här brukar också vara aktuell för andra ledande befattningar, där lönen är bättre än den som kommunalråd.
Det här tar oss tillbaka till Christer Segerstéen, eller snarare hans typ. Det vill säga människor som sitter på mycket erfarenhet efter en lång karriär. Människor som kan ta pension och leva gott, men som väljer att byta lugna dagar mot långdragna kommunfullmäktigemöten och berg av handlingar.
Det här är en typ av politiker som är oersättliga, i synnerhet i mindre kommuner. Utan dem skulle det vara mycket svårare för partierna att fylla all tunga politiska poster.
Christer Segerstéen – majoren som blev näringslivstopp i Södra – är ett exempel. Han hade kunnat dra sig tillbaka på den vackra släktgården Hamra utanför Rimforsa. I stället blev han lokalpolitiker.
Kalle Bäck är fullmäktiges ordförande i Ödeshög.
Det finns också fler exempel runt om i Östergötland. Kalle Bäck, professor emeritus i historia vid LiU, är numera moderat ordförande i kommunfullmäktige i Ödeshög. Efter att ha slutat som rikspolischef blev Bengt Svenson en aktiv kommunpolitiker för Moderaterna i Söderköping. Och efter en rad tunga poster i LO blev Erland Olauson (S) kommunstyrelsens ordförande i Valdemarsvik, fram till 2018.
Det behövs dock fler sådana här exempel. Kommunpolitiken behöver fler människor som har både god lokalkännedom och tunga uppdrag i bagaget. I det avseendet behövs det fler som Christer Segerstéen.