Cruz är visserligen inte lika hämningslös som Trump, men han står så långt högerut som bara är möjligt. Lyckligtvis betyder detta inte att amerikanska väljare blivit tokiga. Men också på den demokratiska sidan är valresultatet förbryllande. Bernie Sanders vann över Hilary Clinton, som dock fortfarande leder klart i striden om partiledarskapet.
Det är tydligt att även om förnuftet säger till de demokratiska väljarna att rösta på Hilary Clinton eftersom bara hon kan vinna över republikanernas kandidat så låter sig många styra av sina känslor och det leder dem till Bernie Sanders som 75 år gammal och egentligen till och med utanför partiets vänsterkant inte har en chans att bli vald.
Ändå finns det andra opinionssiffror som visar att majoriteten av väljarna faktiskt inte blivit tokiga.
Det mest slående är att Barack Obama trots åtta år av hatisk republikansk agitation har lika bra förtroendesiffror som när han blev omvald 2012. Förtroendet för Obama är faktiskt större än det var för Ronald Reagan det år när han avgick. Och låt oss inte tala om George W Bush. Förtroendet för honom under hans sista år låg på Stefan Löven-nivå.
För Hilary Clinton är det nu livsviktigt att vinna New York, hennes hemstat. Primärvalet där inträffar om två veckor. Det vore verkligen konstigt om hon skulle misslyckas där. Hon hade ju inga svårigheter att bli vald och omvald till senator där. Och New York har en mycket mera blandad befolkning än de utpräglat ”helvita” stater där Sanders haft sina framgångar. New York är näst störst av amerikanska delstater, bara Kalifornien är större. Därmed handlar valet också om en rejäl bunt delegater till det demokratiska partikonventet.
Partierna skapar sina egna valsystem i primärvalen. Demokraterna blev brända av George McGoverns framgångar bland primärvalsväljarna 1972. Han gick sedan mot ett braknederlag mot Richard Nixon.
Därför har partiet infört vad som kallas superdelegater – delegater som väljs av partiledningen och inte i primärvalen. Dessa delegater är fria att rösta efter eget huvud på partikonventet. De flesta av dem stöder Hilary Clinton. Det är precis så systemet är tänkt. Hon är partiledningens val.
Republikanernas partiledning hoppas att ingen av kandidaterna Trump eller Cruz ska lyckas uppnå majoritet vid partikonventet. Då skulle nämligen konventet – åtminstone teoretiskt – vara fritt att utse någon helt annan till partiets presidentkandidat.
Men det är nog bara teoretiskt. För de som röstat i partiets primärval skulle naturligtvis bli rasande om de som fått flest röster plötsligt ställs åt sidan.
Så troligen står höstens presidentval mellan Trump eller Cruz och Hilary Clinton. Och Clinton vinner.